Hallstas vidunderliga väsen och hemligheter

Hej!
Härnäst kommer ett inlägg från exjobbaren Johan som tillbringar dagarna på ett pappersbruk i nordöstra Uppland vid Edebovikens strand:

Hallsta pappersbruk! Varje morgon reser jag cirka 75 minuter med cykel och bil för att nå detta vidunderliga väsen, och varje morgon möter hon mej med ett stort moln av ånga, sina varma tegelväggar och luttrade män och kvinnor i neongula syns-bra-jackor. Hon försörjer hundratals människor med arbete och var en gång ett av de största pappersbruken i sitt slag i hela Europa. Skepp från alla världens hörn anlöper henne varje vecka, oftast bara med en massa timmer, men ibland även med mer uppseendeväckande laster...

Vad döljer sig under det trevliga blå skrovet?

Det är alltså ofrånkomligt att hon sitter på många hemligheter och historier! Jag ska inte avslöja dem alla den här gången men jag kan ge ett smakprov på hennes mångsidighet:





Ni trodde kanske att geocentrum och lejonkungenland var de enda platserna på jorden med en lejonklippa. Icke! På en vägg nedanför huvudlabbet ligger den här lilla lejonhonan och lurar:

Går man förbi lejonklippsväggen åt ena hållet kommer man till huvudlabbet. Där har jag tillbringat kanske en tredjedel av mina hittills cirka femton veckor. Jag har mest analyserat TOC och COD, men även gjort fraktionering av ett par prover för att se hur mycket av det organiska materialet i deras avlopp som föreligger som löst, halvlöst och "olöst" material. Dessutom är det där jag helst fikar. Och så har jag fyllt en hel, ny frysbox med halvlitersflaskor med avloppsvatten. :o)

Man skulle kanske kunna säga att jag har ett större mål och ett mindre mål med mitt projekt:

En maskin som är en hävert på TOC-analyser!

1. Göra en enkel modell över hur mängden tillsatta blekkemikalier hänger ihop med mängden organiskt material i avloppsvattnet ifrån TMP-fabrikerna (där pappersmassan tillverkas) vid tillverkning av olika sorters papperskvaliteter.
2. Närmare kartlägga detta organiska material med olika analyser.



Går man åt andra hållet förbi väggen med lejonhonan kommer man förbi Ångkraftcentralen där jag har mitt lilla rum. Jag delar rum med kemikalielossarna Annika och Gunilla som kommer och värmer upp min stol åt mej ibland och visar bilder på mårdhundar som Gunillas pappa inte gillar eftersom de kan ha skabb. Annika och Gunilla är trevliga men oftast är de ute och lossar saltsyra, SO2, lut och sånt från tågvagnar och lastbilar. Längre bort ligger TMP-fabrikerna där jag tagit mina prover.

Se upp! Bruks-Johan är ute och tar prover!

Allt som allt har jag analyserat sex olika avloppsströmmar av olika karaktär och storlek. Bland annat klarfiltrat från TMP 3 som kommer ur den vänstra kranen precis vid nedre högra hörnet av den röda brevlådan (!) på bilden nedan:

Jag gillar den röda brevlådan!

Nu är det bara drygt sex veckor kvar till redovisningsdags! Gulp. Hade inte räknat efter exakt hur många det var förrän nu. Och klockan har hunnit bli tio redan. Då är det läggdags om man ska orka med en ny dag på bruket!

Till sist en bild av lejonhonans vän - bananskalsmannen!

En glad kille med bana(l/n-) humor? :oP

Jag har inte riktigt förstått vad han gör där på pappersbrukets vägg. Vill han uppvakta henne (Hallstas vidunderliga väsen) med sin okonstlade bananskalshumor? Eller är han bara en påminnelse till alla oss (!) i neongult att inte ta livet på för stort allvar?

Jag får sova på saken.

Godnatt!

Ooops

Tog mig precis lite gratiskaffe (som man nu börjar ta för givet) och tänkte passa på att se om nått nytt hade hänt på WexUpp-bloggen då jag insåg att det ju är jag som har ansvaret för skrivandet denna vecka! Det har jag helt glömt bort då det varit tre fullspäckade "Race-days" som min chef uttrycker det. En "Race day" är då vi kör massa tester på vagnen i full fart, ungefär. Dessa tre dagar har dock mest varit ett långt depåstopp med mycket meckande och massa möten och jag har försökt smita ifrån ibland och xjobba lite. Har börjat på min rapport lite smått med inrådan från Allan. "Din projektplan ser utmärkt ut... Förutsatt att du skriver på rapporten kontinuerligt." sa han. Så nu sitter jag med min egensatta deadline på sista dagen av arbetsveckan och ska skriva två avsnitt. Men jag har ju hela helgen på mig =)

Minus är ett streck

Jag kan tänka mig att de flesta som börjar exjobba får spendera de första dagarna att vänja sig med den nya arbetsplatsen, att hitta ett skrivbord och en dator och lokalisera kaffebryggaren. Detta behövde inte jag, då jag jobbat på Vectus någon dag i veckan sen i somras. Jag har dock under den tiden känt mig ganska vilsen då arbetet innefattar mycket mekanik, elektronik och metallarbete vilket inte är W:ares specialiteter. Min arbetskamrat Johan som är elektriker och händig inom allt gillar att driva med mig så ofta han får tillfälle.

"Och så kopplar du in den röda sladden till jord" säger Johan.
"Vilken är jord nu igen?" frågar jag.
"Minus. Vad lär ni er i skolan egentligen" svarar Johan.
"Minus" säger jag för att bekräfta.
"Men jösses, minus ser ut som ett streck! Akademiker alltså..." svarar Johan som missuppfattat mitt bekräftande som en fråga.

Nu är dock de vilsna dagarna borta, då jag är den enda på kontoret som kan något om miljö. Det känns riktigt kul att äntligen få tillämpa sina "expert"kunskaper på jobbet. Idag fick jag dock hjälpa till att meka lite inför kommande tester och kommer nog få göra lite egna tester framöver för att få fram fina konstanter till min modell.

Tyvärr får jag inte visa några detaljerade bilder över vår fina prototypvagn då den är lite hemlig.

Det går som på räls!

Hej! Mitt namn är Anders och jag är en exjobbare. Det har jag varit i nästan två veckor nu, alltså inte alls lika länge som de som skrivit här tidigare. Det sköna med exjobb är att min disponerar tiden hur man vill och om man som jag känner för att börja exjobbet mitt i terminen är det bara att göra det. Men jag har i alla fall valt att försöka jobba 8 - 17 varje dag. Min disciplin är inte den bästa så några grundregler krävs.

Var exjobbar jag då kanske ni undrar. Jo, det ska jag berätta! Jag jobbar på ett koreanskt företag vid namn Vectus som har en filial här i Uppsala. De utvecklar förarlösa spårbilar (även kallat PRT = Personal Rapid Transit) och min uppgift blir att genom livscykelanalys (LCA) miljöinventera systemet. Man ska då kunna se var de stora miljöbovarna är och jämföra olika systemlösningar och jämföra systemet med andra transportsätt (t.ex färjor).

Så här ser min arbetsplats ut.

Hittills har jag mest läst andra livscykelanalyser och breddat mina excel-kunskaper, då jag ska bygga modellen i just excel. Ett stort problem som jag skjuter framför mig är att all information om spår och stationer är på koreanska. Undra om jag hinner lära mig detta språk inom 20 veckor...

Over and out!

Back in the saddle again

Senast vi råkades befann vi oss i nivå med Marianergraven vad gällde hopp om vårt planerade mätprojekt. Nu är vi precis hemkomna från en hejdundrande Göteborgsresa. Där genomförde vi lyckosamma avgasmätningar ombord på detta vackra fartyg:

M/S Göta, eller som vi kallar henne: La Cœur de la Mer

Eller vi är kanske inte rätt ord. Personerna ni skymtar bakom slangar och rör i Götas nedre regioner är våra mätexperter som fick ansvara för den avancerade apparaturen.

Hulda och Kjell är i gasen

Rörigt

Själva hade vi fullt upp med att springa runt på däck och skrämma slag på passagerarna med vår handburna arsenal.

Too cool for school

Svag bris

Vi studerade också motorparametrar tills ögonen blödde.

Detta får det att rinna till för en motorfantast som undertecknad

Vi samordnade även arbetet mellan motorrum och styrhytt. Kommunikationsmöjligheterna var dock begränsade nere under däck.

Connys gap-trick kom väl till pass

Tur att vi behärskar teckenspråkets ädla konst

Uppstigning klockan fyra för att vara med vid motorstart i den arla morgonen hade sina fördelar.

Soluppgången är aldrig så vacker som uppå Götas däck

Efter 12 timmars arbetsdag utan matpaus bedömde befälhavaren att vi var lämpade att ta över spakarna och styra 600 ton tung och 100 meter lång Göta mellan kobbar och skär.

Magdalena tar sig an uppgiften med iver och brist på självinsikt

My finner ett nytt kall i livet efter att kallsvettig låtit säg övertalas fram till spaken

Mätprojektet gav oss också en ny vän för livet. Anders, en härlig man med klingande finlandssvensk göteborgska, är chefstekniker på leden. Han tog oss under sina vingar och såg till att allt klaffade. Han var en riktig mysfarbror och vi funderar på att tvinga honom att adoptera oss alternativt gifta oss med hans 16åriga motorfantast till son, bara för att komma in i familjen.

Mannen, myten, konceptet

Han tog oss med på lite ösafari.

Snurrigt

Efter en vecka på Bästkusten instämmer vi i kära KM:s lovsång och planerar att slå oss ner ute på Hönö, utbilda oss till matroser och tatuera in Göta på bröstet. Leva livet till fullo.

Mätt katt checkar ut från solsidan

Vi lämnar er med en sing along version av vårt nya ledmotiv:

Göta love theme