Berg-och dalbanan X

Oj, oj! En tom blogg denna vecka! Inte okej! Jag tar över spakarna och styr tåget en stund för att sedan lämna över till Sofia Andersson nästa vecka!

Så Erica är tillbaka! :) Länge sedan sen sist!

Att skriva exjobb är lite som att åka berg- och dalbana, i alla fall för mig. Ibland är det tunga, tunga uppförsbackar men sen kan det komma en jättehärlig nedförsbacke och man jublar av glädje! :D

Som ni kanske minns så handlar mitt exjobb om hur ogräsbekämpningsmedel sprider sig i banvallar och ner i grundvattnet. För att göra det använder jag mig av en spridningsmodell i simuleringsprogrammet GoldSim (en "lite udda modell" enligt mina gamla föreläsningsanteckningar från kursen förorenad mark..). Det stora hindret (och den tunga uppförsbacken i berg-och dalbanan) har varit å fixa till randvillkor för modellen, samt att förstå hur Jonas har tänkt när han gjort modellen (jag tittar alltså på en färdig modell som jag ska känslighetstesta bland annat). Min tidplan som jag gjorde i början av exjobbet stämmer inte riktigt längre.. eller jag ligger efter.. eller vet man verkligen hur långt tid saker och ting tar i början? Nej.. :P Så mitt tips är att inte få panik (det har jag fått och det är inget att rekommendera..) Den stora nedförsbacken kom dock förra veckan då jag lyckades lösa "randvillkor-problemet" (tack mitt bollplank Håkan!). Men hela tiden uppstår små problem som måste lösas. Men det är nog det som är tanken med exjobbet :D Bara att kämpa vidare! Ser fram emot nästa låååånga-hissnande-glad-i-magen-nedförsbacke!

Här är en liten smyg-bild på modellen. Dock syns bara en liiiten del av den.. Många pilar och många boxar är det :)

 

Take care, E

Tack och Hej leverpastej

Nu är det fredag : ) det är det klart bästa med att göra exjobb, att helgen blir ledig på riktigt för jag bestämde mig från början att jag inte skulle göra något exjobbigt på helgen.

Igår var jag och min handledare på reningsverket i Arboga och kikade på den väldigt fina rejektvattenbehandlingen. Nedbrytningen verkar redan vara i fullgång då syret i denitrifikationszonerna var betydligt lägre än i nitrifikationszonerna, så det är ett gott tecken. Nu hoppas jag bara att den så snabbt som möjligt påvisar tydliga förbättringar i reningsgrad, men det visar sig. Alla i Arboga verkade hur som helst mycket snälla och trevliga, de verkade inte ha så mycket emot att jag kanske ränner runt där och tar massa prover lite längre fram. Här kommer förresten en bild på "huvudbyggnaden" :

Efter besöket kände jag dock mer förvirring än hittills i mitt exjobbande. Jag tror att min handledare vill att jag ska undersöka betydligt mer än jag tänkt mig så vi får se vart det slutar. Förutom förvirring i exjobbet har jag även börjar fundera lite på vad jag vill göra efter redovisningen i juni, vart vill jag vara? Många frågor att besvara.
 Med denna förvirring avslutar jag min vecka här i bloggen : )
Tjingeling/Sophie

Snart gått 6 veckor, galet

Vi skulle varit på Örebro reningsverk halv tio, fem över halv stressar min handledare in och säga ”är klockan så mycket?”, VAB och andra hinder uppkom. Summa summarum vårt lilla nöjesbesök blev framskjutet. Tyvärr blir därför första reningsverksbilden i Wex Upp’s blogghistoria uppskjuten tills imorgon då jag definitivt ska till Arboga reningsverk. Imorgon ska jag alltså på mitt första besök på det reningsverk där mitt exjobb är : ) lite konstigt att jag inte varit där än jag vet men så har det blivit.

Efter bra tips på hur man snyggt och relativt enkelt göra skisser som beskriver processutformningen i reningsverk satte jag igång i work och ritade. Hittills har jag nämligen varit lite slö, istället för att göra en bild direkt när jag velat ha en i texten har jag skjutit upp alla bilder tills nu.

Jag vet inte riktigt hur ni andra exjobbare känner just nu, jag själv har hållit på i snart 6 veckor och känner mig ganska insnöad på olika typer av rejektvattenbehandlingar, modellering i BSM2 och allt som kan snudda vid en aktivslamprocess. Men veckorna har i alla fall gått ganska snabbt, kanske är så när man har roligt eller?

Inspirerad av My och Magdalenas fina bilder av deras färd till och från Waxholm tänkte jag nu bjuda er på en bild tagen från min hemfärd genom Örebro, som ni ser bjuder stan upp till regn och åter regn.

Tjingeling : )

Grattis på semladagen!

Veckan fortsätter, ny dag och nya äventyr. Mina äventyr har väl idag varit ganska måttliga dock, efter en halvtimmes promenad till Sweco var jag igång med att försöka göra lite bra och relevanta plottar från mitt modellerande. Efter lite tunga suckar och pillande i MATLAB var det äntligen dags för förmiddagsfika. Ja ni hörde rätt, här på kontoret serveras det smörgås med lite olika pålägg varje dag halv tio och det är FANTASTISKT : )!

Mitt löfte igår var att försöka mig på lite bilder så här kommer det: Min fina arbetsplats med utsikt mot en väg med matchande park bakom.

Och som nyinflyttad till Örebro får jag en hel drös med bra välkommen-till-stan-erbjudanden, det här hämtade jag helt gratis idag på ICA, både glass och kakor, vilket klipp!

Dagens fundering är: Har Bengt rymt eller ignorerar han bara just mina mail? Det har nämligen hänt förut att just mina mail förblivit obesvarade av Bengan, har detta hänt igen? Finns någon som kan besvara denna fråga? En liten varning, om man rymmer iväg från Uppsala och gör sitt exjobb på annan ort kan just detta lilla aber uppstå.

Sist men inte minst, ett stort tack till Matilda som designat ett prima visitkort efter att ha läst om gårdagens händelse. Uppstår situationen igen ska jag vara förberedd : ). För er som inte sett detta fina kort, gå till Wex upp gruppen på facebook och ta en kik. 
  
Imorgon allihopa då kommer Wex Upp-bloggens första reningsverksbild hoppas jag, då ska jag nämligen på ett litet nöjesbesök på Örebro reningsverk, Skebäck. Så håll tillgodo, det kommer bli en stor dag imorgon.

Tjipp och hej /Sophie

"Kan vi få ditt visitkort?"

Hej gott folk, ny vecka och ny W:are. Jag är Sophie, jag gör mitt exjobb på Sweco i Örebro (lite knepigt med Örebro jag vet) och det går ut på att utvärdera en nybyggd rejektvattenbehandlings inverkan på totalkväveutsläppen vid Arboga avloppsreningsverk. Senaste nytt är att rejektvattenbehandlingsbassängen, som för övrigt kan vara det längsta ordet genom tiderna,  nu är full med vatten dock verkar det som att den kanske inte är i full drift förän sen  vår eller tidig sommar, så vi får se hur mycket utvärdering jag hinner med.

Hittills har jag hur som helst hunnit med att flytta till en tvåa i Örebro, skrivit drygt 20 sidor litteraturstudie och kommit igång med modellering i MATLAB Simulink (för alla er VA-blocketingar: BSM2). Mitt exjobb går alltså ut på att jag först ska göra en modelleringsstudie där jag skapar rejektvattenbehandlingen i modellen BSM2 för att sedan ta prover på the real thing i Arboga och utvärdera hur mycket totalkväveutsläppen påverkas.

Jag har fått ett prima skrivbord och en dator i ett rum som jag delar med en annan tjej. Min handledare är väldigt snäll och trevlig men jobbar inte heltid så jag får passa på att fråga allt när han är i krokarna. Passande nog ska vi ut på massa äventyr just den här veckan så förhoppningsvis får jag massa roliga historier att berätta.

Till sist, dagens händelse: Jag satt med min handledare på ett möte med en tillverkare av olika typer av givare som används för övervakning och styrning av reningsverk. Dom var väldigt intresserade av mitt exjobb och var mycket trevliga. I slutet av mötet när vi pratade om vad jag gjorde får jag frågan ”Kan vi få ditt visitkort?”. Jag ser nog lite chockad och överrumplad ut men klämmer fram ett ”jag har inget”. Det slutade med att dom fick mitt mobilnummer och skulle höra av sig för att höra mina resultat och slutsatser. Tänk att jag blivit så pass vuxen att personer vill ha mitt visitkort, kanske får bli mitt kvällspyssel att tillverka egna.

Imorgon lovar jag mig på att försöka någon bild : ) måste bara vänja mig lite vid det här bloggandet. Vi hörs imorgon kära W:are. Tjingeling

Oh, happy day!

Just nu är jag på mycket bra humör! Det är nog många faktorer som bidrar till detta; solen skiner, jag var på en bra exjobbspresentation i morse, det är fredag, en kompis från Borlänge kommer på besök idag... Men det var en speciell grej som verkligen gjorde mig glad för ungefär en timme sen. Mitt utrötningsförsök! Nördigt va? När jag startade det för drygt två veckor sen hade jag inte alltför stora förhoppningar om att det skulle gå bra. Det skedde nämligen ett litet misstag och ett litet missförstånd gällande ympens avgasning (den måste avgasas innan man kan starta försöket). Detta gjorde att vi inte var säkra på om det skulle funka. Det borde göra det, men vem vet när det är mikroorganismer man håller på med... Min handledare gjorde också några utrötningsförsök i sitt exjobb, för ett år sen, med samma ymp och jag antog att mina försök skulle bete sig ungefär lika som hans hade gjort. Men det gjorde de inte och efter 16 dagar (i onsdags) hade det fortfarande inte hänt nåt så värst spännande. Så igår bestämde vi oss för att de skulle få stå över helgen och om inget nytt hänt så skulle jag börja om. Idag kom min handledare förbi med ny ymp och jag satte den på avgasning, så att jag skulle kunna starta det nya försöket på måndag eller tisdag nästa vecka. Nu undrar ni kanske vad det är för kul med att starta om ett försök? Inget skulle jag säga. Nu till det som faktiskt gjorde mig så glad. När jag provtog idag var det en av flaskorna som kommit igång, HURRA =D Jag är fortfarande beredd på att det kanske inte blir bättre än så, men än verkar det finnas hopp om livet! Inser dock att jag lämnar bloggen med en liten cliffhanger, eftersom jag inte hade tänkt skriva nåt mer... Jag kanske får lov att skriva ett litet inlägg på söndag också, så att ni får veta hur det går för mina flaskor =P

Idag blir det nog inte så mycket mer är det, tänkte åka hem tidigt och njuta av helgen!

Ha en toppenhelg allesammans =)

//Sara

Traumatisk lunch

För att jag ska veta att mina små biogasreaktorer mår bra håller jag koll på vissa parametrar. Varje dag kollar jag hur mycket biogas som producerar och vilken koldioxidhalt gasen har. En gång i veckan kollar jag pH, fettsyror (fettsyror är en typiskt bra indikator på hur processen mår) och metanhalt i gasen. Nån gång ibland kollar jag kvävehalten (totalkväve och ammoniakkväve) och utrötningsgraden (hur stor del av det organiska materialet som faktiskt blir biogas).

Idag har jag kollat pH och samtidigt tar jag ut prov för en analys av fettsyror, de senare måste förberedas noggrannt! Jag tar ett prov ur varje reaktor och fryser dessa över natten, minst. Sen tinar jag dem i rumstemperatur och från varje prov häller jag över slam i två små rör, alltså totalt fyra små rör. Dessa centrifugeras och vätskan som ligger övers överförs från de två små rören från samma prov till ett litet rör, alltså totalt två rör. De två små rören lägger jag sedan i frysen över minst en natt och sen tinar jag dem igen. Sen tillsätts en droppe 1 M HCl (jag har inte behövt späda den själv, tack och lov!) och rören centrifugeras igen. Efter det sugs vätskan som är överst upp i en spruta (det var med den sprutan jag stack mig första gången) och vätskan ska sedan filteras i ett filter med porstorlek 0,2 mikrometer. Detta är inte helt lätt och man får kämpa för att få igenom proven. I måndags, när jag filtrerade förra veckans prov, skvätte det och jag fick så klart i håret. Det luktade URK! För att förtydliga hur illa vätskan luktar måste jag göra alla dessa överföringssteg i dragskåp... Hem och tvätta håret alltså!

I början när jag var här kände jag mig lite ensam, speciellt eftersom min ämnesgranskare ofta är borta och min handledare inte är här mer än på besök ibland. Under första veckan här var jag med om en traumatisk lunch. Min ämnesgranskare var borta och jag gick ner ganska sent för att äta. Vid ett bord sitter en person som också jobbar i biogasgruppen och vid bordet sitter också två andra personer. Med siktet inställt på att lära känna lite fler folk på institutionen satte jag mig vid deras bord, men till min fasa gick hon jag känner och en till av personerna nästan direkt. Kvar blev jag och en person vi haft som föreläsare. Jag vill inte nämna några namn men hon har samma förnamn som jag och har iaf föreläst avloppsvattenreningskursen, om mikrobiologi. Vet ni vem jag menar? Låt oss säga att konversationen blev lite stel och trevande, men vi hade ju åtminstone kursen att prata om. Snäll som hon var satt hon iaf kvar tills jag kvar klar, trots att hon åt upp före mig... Låter kanske inte så traumatiskt, men det var det! Typ.

Men detta har tack och lov ordnat upp sig! Det är nämligen två till exjobbare här, kinserna Qier och Tong som jag även delar rum med. De var inte här så mycket i början och sen tog det några dagar innan vi började prata med varandra och nu äter vi jämnt tillsammas. Det är t.o.m. så att jag ofta sitter vid "kinesbordet" i matsalen, det är det nästan aldrig någon annan som gör.

Igår åt jag lunch med två gamla klasskamrater som nu jobbar. Deras tips var att ta vara på sista terminen som student. Detta går ju lite emot tipset att göra så mycket man kan med rapporten nu, när man har tid. Men jag tänker mig att man kanske kan kombinera båda?

Over and out!
//Sara

Fullt ös!

Hej på er!

Ny vecka, ny skribent!

Jag gör mitt exjobb för Uppsala Vattens biogasanläggning, men sitter på SLU (mikrobiologen) och mitt exjobb heter något i stil med "Ökad biogasproduktion genom ökad belastning". Det kan ju tyckas ganska givet att man får mer biogas om man stoppar in mer organiskt material, men det är inte riktigt det jag kollar på utan jag kollar om processen kan hållas stabil om belastningen ökas. Från dag 1 har det varit fullt ös, då åkte jag och min ämnesgranskare till biogasanläggningen för att hämta ymp (slam med mikroorganismer) och substrat (nedmalet och utspätt mat/slakteriavfall) och sen åkte vi tillbaka till SLU för att sätta igång mina små biogasreaktorer. Sen dess har jag skött om mina små reaktorer med kärlek, det är som att ha barn (nästan), de matas 6 dagar i veckan och provtas även flera gånger i veckan för att jag ska veta att mikroorganismerna där inne mår bra.

Förutom mina biogasreaktorer gör jag ett utrörningsförsök också. Det innebär att jag kollar på om hygieniserat substrat ger mer biogas än det som är ohygieniserat. Hygieniseringen gör man för att få sprida rötslammet på åkermark, men man funderar på att byta metod och därför vill man kolla om det är någon skillnad i biogasutbyte. Det är spännande att komma till SLU varje dag för att se hur det går i de båda försöken och tur är väl det, för annars hade jag aldrig orkat cykla fram och tillbaka varje dag!

Än så länge går allt bra, men det är inte bara guld och gröna skogar att labba med biogas. Om någon av er skulle fråga min sambo vad han tycker om mitt exjobb skulle han rynka på näsan och säga att det luktar äckligt. Han var nämligen med mig när jag matade en gång och trots att jag varnat för att det luktar illa så förfärades han över lukten inne i biogaslabbet. När jag öppnade burken med substrat var han dessutom nära att spy... Jag antar att jag är van vid äckliga lukter efter att ha jobbat en hel del på Kungsängsverket, men sen har jag aldrig vart så värst känslig heller. Förutom spyor kan även andra små olyckor hända, t.ex. kan man sticka sig på en av alla de sprutor som används dagligen. Sprutorna används både för att ta prover på gaser och vätskor och när min ämnesgranskare först varnade mig för att man kunde sticka sig på sprutorna så tänkte jag "tss, hur klantig är man inte då?". Jag har redan hunnit sticka mig i fingret två gånger! Då gäller det att snabbt trycka på fingret, för att pressa ut blod och ev smuts, och att samtidigt spruta med etanol. Det gick bra båda gångerna, men skräckhistorien är en tjej som slant med sprutan så att hennes vigselring styrde den in i leden. Handen svullnade upp och hon fick sitta på akuten med antibiotikadropp, låter inte så kul...

Sist idag vill jag ge alla exjobbare ett tips! Skriv så mycket på rapporten som det bara går redan nu (typ inledning, bakgrund, teori, osv). Vis av tidigare exjobbares erfarenheter har jag nämligen lärt mig att detta är en bra sätt att undvika panik innan rapporten ska lämnas in...

Nu är det dags för mig att sammanställa dagens provresultat, spännande värre =D

Ha det fint kära vänner!
//Sara Frid

Snitt, snaps och absolut här kommer mitt bloggningsslut!

Fredagen bjöd på både W-dag och W-natt med Hollywood-tema.

Trots att det är svårt att föreställa sig så behöver ju även celebriteter som drottningen och filmstjärnor bajsa och därför finns det även vatten och avlopp i en så glamorös stad som Hollywood.

Hur det gick till när Cahuenga Valley blev Hollywood och när staden senare blev uppkopplad på nätet, avloppsnätet, ska mitt sista blogginlägg handla om.

Någon gång 1886 flyttade fastighetsmäklaren Harvey Henderson Wilcox, tillsammans med sin fru Daeida, från Kansas City och bostätter sig på en ranch i Cahuenga Valley utanför Los Angeles. Daeida känner att ranchen borde heta något i stil med ”Järneksskogen” och eftersom hon pratar amerikanska blir det ”Hollywood".

Något år senare har Wilcox upprättat en prospekteringskarta över ranchen Hollywood där fastigheter och boulevarder är utritade efter det klassiska rutnätsmönstret. ”En detaljplan!” tänker en miljömanagementstudent direkt. Sant, sant. Wilcox’s tanke med Hollywood är att det ska bli ett samhälle präglat efter den kristna nykterhetsfilosofin som ligger honom så varmt om hjärtat…

Åren går, Cahuenga Valley är känt för sitt varma och härliga klimat, utan frost på vintern, vilket utgör perfekta förhållanden för odling av frukt. Hollywood blir ett fruktodlingscentrum.

Inflyttningen till LA fördubblas mellan åren 1890-1900 och i Hollywood öppnas det första hotellet med det inte alltför långsökta namnet ”The Hollywood Hotel”.

Befolkningen bara växer i Cahuenga Valley och den 14 november 1903 får samhället stadsstatus och det officiella namnet Hollywood.

Gällande vattenförsörjning och avloppssystem ligger Änglarnas stad i framkant jämfört med Järneksskogen. För att få koppla upp sig på storstadsgrannens nät och därigenom njuta av sanitetens sötma väljer Hollywoods invånare år 1910 att ingå som stadsdel i Los Angeles.

Källa: http://www.popularhistoria.se/artiklar/pionjarer-i-hollywood/

Det får illustrera sambandet mellan W-gaskens tema och mitt ex-jobb och även hur viktigt det är med vatten och avlopp. Inte för att vi inte redan visste det.

Nu lämnar jag över till den eminenta Sara Frid!

Det är slutspurten som räknas!

Något som jag lärt mig på mitt ex-jobb. Just nu står det 1-1 mellan Hans och Göran i vårens upplaga av onsdagslöpningen. En stark avslutning är oftast det avgörande och därav har jag hållit en låg bloggprofil under veckans mitt, och lägger in ett ryck här på slutet.

Idag var Erik tillbaka på sin plats efter att ha frilansat som labbledare i två dagar, mycket trevligt med andra ord! (Att han var tillbaka alltså.) Och lagom till torsdagsbullen kom han också. Idag var det modell vetebulle med pärlsocker.

Erik var tillbaka!

En av Tyréns (många) styrkor är att deras Stockholmskontor har en ganska förförande utsikt. Idag kanske inte föutsättningarna var de bästa; både ett ganska trist väder och en fotograf utan känsla för perspektiv, ”but if you squeeze your eyes together”, som Mellgard skulle ha sagt, så kan ni kanske föreställa er hur fint det är!

Riddarfjärden som jag lärt mig att det heter.

Det jag hittills gjort under mina, snart, fyra veckor som ex-jobbande student är att skapa en modell av ett kombinerat avloppssystem (ett ledningsnät som är både spill- och dagvattenförande). Tanke nummer ett är att jag ska undersöka vilken inverkan vattenförbrukningen har på systemet.

Modellen är klar och den här veckan har ägnats åt att skapa en hög med scenarion med olika vattenförbrukningsmönster och köra beräkningar med dem. Själva poängen med ex-jobbet är att undersöka vad som ger den dimensionerande belastningen när ett nytt område, med separat ledningssystem, ansluts till ett äldre kombinerat system. Men riktigt där är jag inte än.

Mitt skrivbord med en miljon sladdar.

Som avslutning kommer en bild som visar att pendling inte bara behöver innebära pust och stön utan även smarties och vill-du-bli-smal-men-ändå-äta-chokladkaka!

Hej då!

Plats 345B

Så var det dags för mig att ta över ledningen här på nätet och få utlopp för mitt uppdämda bloggbehov!

Dagens första uppgift var att införskaffa SJ:s 30-dagarskort och proppa det med så många underbara lokaltrafiktillägg som möjlig. Då det inte bar sig bättre än att jag skulle bli tvungen att ladda kortet på centralen i hufvudstaden kände jag en ilande känsla av att det inte skulle gå vägen. Antingen var det en självuppfyllande profetia eller så får man faktiskt ge domedagsprofeten rätt ibland... I drygt en timme har jag andats den irritationstunga luften i SJ:s butiker i både Stockholm och Uppsala och både köpt ett kort och fått det återköpt. Så halleluja! Här står jag med 2500kr låsta i ”några dar” och utan pendlingskort. Rörigt! Behöver jag säga mer?! Funderar på om ET fortfarande behöver material till den där undersökningen och om man kan få förskott på lönen?

Men dagen fortsätter!

På Tyréns VA-teknik var det idag dags för avdelningsmöte. Goda mackor och mycket prat om hur anbud ska registreras, fyllas i på olika ställen, i olika system och på olika sätt. Dagens visdomsord är att alltid räkna med tid för administration i ett projekt.

När brandlarmet började tjuta på eftermiddagen satt alla, till synes, lugnt kvar på sina platser. Även jag, dock jobbade min hjärna på högvarv med att prioritera vad som var viktigast att rädda och vad som skulle kännas ok att ha släpat med sig ut i fall det skulle visa sig att det bara var ett falskt alarm. Ingen hade fått information om att det skulle vara brandövning så huset började rätt snart tömmas på människor och jag beslutade mig för att ta med telefonen. Helt legitim att ta med ut även om mistluren ljöd på falska grunder och om det skulle visa sig att det brann på riktigt och min dator, plånbok och SJ-kort (med endast SL-tillägg än så länge) skulle förkolnas där inne på plats 345B skulle jag kunna ringa till mamma och gråta. Det brann inte. Skönt.

Over and out!

/Emelie

Mötesdagen

På Notre-Dame böjade dagen på ett alldeles utmärkt sätt, först kaffe och lite läsa, diskutera referenser och skriva ut viktiga papper. Förmiddags-trevnaden kulminerade av i en otroligt inspirerande exjobbs-presentation av fröken A, med likaså intressant och underhållande opponering av herr R! Dessutom var det såklart ett jättekul att träffa alla andra vänner som kommit dit för att lyssna =) Men jag hade tyvärr inte tid att stanna kvar efteråt då jag skulle med bussen till V-ås.

Så efter lite missöden (kvar glömd kofta, kofta släpad i snön) samt en språngmarsch ner till centralstationen kom jag i alla fall på bussen med alla mina ägodelar i behåll och 9 hela minuter tillgodo =)

På bussen fick jag dock lite ångest över att jag inte tyckte att jag visste någonting om mineraler och silikater och jag skulle ju ändå på möte med en mycket välkänd, i alla fall i mellansverige, professor i ämnet. Så jag dök ner i resväskan för att få tag i Wiklanders marklära och börja läsa. Det är väldigt märkligt att jag alltid ska lära mig mest på så märkliga platser!

Väl på mötet visade det sig att halva mötesgruppen fallit bort i from av VAB och dyl. Men min handledare och en professor var där. Tänk, vad han kunde saker om geokemi den professorn, där ligger man i lä!

Så nu står jag åter vid ett vägskäl och funderar på åt vilket håll jag ska rikta mitt arbete…

Jag tror att det är bäst att sova på saken! Så tack för en trevlig vecka!

Nästa vecka är det den fantastiska Emelie som ni får äran att följa =)

En ganska bra "trosdag" ;)

God morgon!

Igår var en trevlig dock inte så produktiv dag! För efter ett par timmars arbete var det dags för Johannas exjobbsredovisning. Det var intressant och roligt även om jag fick lite fjärilar i magen när jag insåg att det "bara" är dryga 17veckor kvar tills jag ska stå där framme och redovisa... 

Det blev i alla fall några timmars arbete innan det var dags att röra sig ner mot Gotlands för mat och dryck i sällskap av min underbara Wex-upp-familjen! Det diskuterades allt mellan himmel och jord. Olika stadier av förvirringstillstånd verkar ingå i de flestas ex-jobb så här i början, det känns alltid bra att man inte är ensam. Dessutom fick jag ovärderlig kunskap av Världens bästa Erica om provtagning och vad man bör ta med sig och tänka på när en sådan utförs, som sagt ovärderligt!

På hela taget var trosdagen en ganska bra dag ;) 

Nu är det dags att se vad fredagen har att bjuda på !

Dan före dan före mötesdagen

Så på fredag är det alltså dags för mitt första möte med forskarna från Örebro. Vi ska träffas tillsammans med min handledare och hennes kollega på Structors Västerås kontor och jag börjar bli riktigt nervös! Tidigare har det känts väldigt långt bort men nu blev det istället väldigt nära! Allt jag tänkt att jag skulle hunnit läsa och lära mig innan fredag och jag har inte ens hunnit hälften. Fast när jag börjar tänk efter så hade jag nog inte känt mig redo för det här mötet förrän rapporten är färdigskriven och då hade det ju varit lite onödigt med ett uppstartsmöte…

Hur som helst var det dags att lägga i en extra växel nu och på eftermiddagen lyckades det ganska bra!

Men vi hade ändå tid att ta en liten kafferast när den biologiska klockan ringde (se "Biologiska klockan" på http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3389&grupp=13883). Så för de som funderad över de fina utropen av ”Hona, hona, barn, barn!” är det bara att gå in och lyssna ty vi tror att det kommer bli 2012 största internskämt!

När eftermiddagen övergick i kväll gick det inte alls att läsa eller skriva på Notre-Dame, så jag samlade ihop mitt pick och pack och drog till Friskis. Jag blev såklart väldigt tidig till träningen så jag plockade fram datorn och hör och häpna jag tror jag skrev lika mycket på en halvtimme som jag gjort på hela eftermiddagen!

Men nu ska jag krypa till kojs så att jag är pigg när kolikskriken börjar =)