Hallstas vidunderliga väsen och hemligheter

Hej!
Härnäst kommer ett inlägg från exjobbaren Johan som tillbringar dagarna på ett pappersbruk i nordöstra Uppland vid Edebovikens strand:

Hallsta pappersbruk! Varje morgon reser jag cirka 75 minuter med cykel och bil för att nå detta vidunderliga väsen, och varje morgon möter hon mej med ett stort moln av ånga, sina varma tegelväggar och luttrade män och kvinnor i neongula syns-bra-jackor. Hon försörjer hundratals människor med arbete och var en gång ett av de största pappersbruken i sitt slag i hela Europa. Skepp från alla världens hörn anlöper henne varje vecka, oftast bara med en massa timmer, men ibland även med mer uppseendeväckande laster...

Vad döljer sig under det trevliga blå skrovet?

Det är alltså ofrånkomligt att hon sitter på många hemligheter och historier! Jag ska inte avslöja dem alla den här gången men jag kan ge ett smakprov på hennes mångsidighet:





Ni trodde kanske att geocentrum och lejonkungenland var de enda platserna på jorden med en lejonklippa. Icke! På en vägg nedanför huvudlabbet ligger den här lilla lejonhonan och lurar:

Går man förbi lejonklippsväggen åt ena hållet kommer man till huvudlabbet. Där har jag tillbringat kanske en tredjedel av mina hittills cirka femton veckor. Jag har mest analyserat TOC och COD, men även gjort fraktionering av ett par prover för att se hur mycket av det organiska materialet i deras avlopp som föreligger som löst, halvlöst och "olöst" material. Dessutom är det där jag helst fikar. Och så har jag fyllt en hel, ny frysbox med halvlitersflaskor med avloppsvatten. :o)

Man skulle kanske kunna säga att jag har ett större mål och ett mindre mål med mitt projekt:

En maskin som är en hävert på TOC-analyser!

1. Göra en enkel modell över hur mängden tillsatta blekkemikalier hänger ihop med mängden organiskt material i avloppsvattnet ifrån TMP-fabrikerna (där pappersmassan tillverkas) vid tillverkning av olika sorters papperskvaliteter.
2. Närmare kartlägga detta organiska material med olika analyser.



Går man åt andra hållet förbi väggen med lejonhonan kommer man förbi Ångkraftcentralen där jag har mitt lilla rum. Jag delar rum med kemikalielossarna Annika och Gunilla som kommer och värmer upp min stol åt mej ibland och visar bilder på mårdhundar som Gunillas pappa inte gillar eftersom de kan ha skabb. Annika och Gunilla är trevliga men oftast är de ute och lossar saltsyra, SO2, lut och sånt från tågvagnar och lastbilar. Längre bort ligger TMP-fabrikerna där jag tagit mina prover.

Se upp! Bruks-Johan är ute och tar prover!

Allt som allt har jag analyserat sex olika avloppsströmmar av olika karaktär och storlek. Bland annat klarfiltrat från TMP 3 som kommer ur den vänstra kranen precis vid nedre högra hörnet av den röda brevlådan (!) på bilden nedan:

Jag gillar den röda brevlådan!

Nu är det bara drygt sex veckor kvar till redovisningsdags! Gulp. Hade inte räknat efter exakt hur många det var förrän nu. Och klockan har hunnit bli tio redan. Då är det läggdags om man ska orka med en ny dag på bruket!

Till sist en bild av lejonhonans vän - bananskalsmannen!

En glad kille med bana(l/n-) humor? :oP

Jag har inte riktigt förstått vad han gör där på pappersbrukets vägg. Vill han uppvakta henne (Hallstas vidunderliga väsen) med sin okonstlade bananskalshumor? Eller är han bara en påminnelse till alla oss (!) i neongult att inte ta livet på för stort allvar?

Jag får sova på saken.

Godnatt!

Ooops

Tog mig precis lite gratiskaffe (som man nu börjar ta för givet) och tänkte passa på att se om nått nytt hade hänt på WexUpp-bloggen då jag insåg att det ju är jag som har ansvaret för skrivandet denna vecka! Det har jag helt glömt bort då det varit tre fullspäckade "Race-days" som min chef uttrycker det. En "Race day" är då vi kör massa tester på vagnen i full fart, ungefär. Dessa tre dagar har dock mest varit ett långt depåstopp med mycket meckande och massa möten och jag har försökt smita ifrån ibland och xjobba lite. Har börjat på min rapport lite smått med inrådan från Allan. "Din projektplan ser utmärkt ut... Förutsatt att du skriver på rapporten kontinuerligt." sa han. Så nu sitter jag med min egensatta deadline på sista dagen av arbetsveckan och ska skriva två avsnitt. Men jag har ju hela helgen på mig =)

Minus är ett streck

Jag kan tänka mig att de flesta som börjar exjobba får spendera de första dagarna att vänja sig med den nya arbetsplatsen, att hitta ett skrivbord och en dator och lokalisera kaffebryggaren. Detta behövde inte jag, då jag jobbat på Vectus någon dag i veckan sen i somras. Jag har dock under den tiden känt mig ganska vilsen då arbetet innefattar mycket mekanik, elektronik och metallarbete vilket inte är W:ares specialiteter. Min arbetskamrat Johan som är elektriker och händig inom allt gillar att driva med mig så ofta han får tillfälle.

"Och så kopplar du in den röda sladden till jord" säger Johan.
"Vilken är jord nu igen?" frågar jag.
"Minus. Vad lär ni er i skolan egentligen" svarar Johan.
"Minus" säger jag för att bekräfta.
"Men jösses, minus ser ut som ett streck! Akademiker alltså..." svarar Johan som missuppfattat mitt bekräftande som en fråga.

Nu är dock de vilsna dagarna borta, då jag är den enda på kontoret som kan något om miljö. Det känns riktigt kul att äntligen få tillämpa sina "expert"kunskaper på jobbet. Idag fick jag dock hjälpa till att meka lite inför kommande tester och kommer nog få göra lite egna tester framöver för att få fram fina konstanter till min modell.

Tyvärr får jag inte visa några detaljerade bilder över vår fina prototypvagn då den är lite hemlig.

Det går som på räls!

Hej! Mitt namn är Anders och jag är en exjobbare. Det har jag varit i nästan två veckor nu, alltså inte alls lika länge som de som skrivit här tidigare. Det sköna med exjobb är att min disponerar tiden hur man vill och om man som jag känner för att börja exjobbet mitt i terminen är det bara att göra det. Men jag har i alla fall valt att försöka jobba 8 - 17 varje dag. Min disciplin är inte den bästa så några grundregler krävs.

Var exjobbar jag då kanske ni undrar. Jo, det ska jag berätta! Jag jobbar på ett koreanskt företag vid namn Vectus som har en filial här i Uppsala. De utvecklar förarlösa spårbilar (även kallat PRT = Personal Rapid Transit) och min uppgift blir att genom livscykelanalys (LCA) miljöinventera systemet. Man ska då kunna se var de stora miljöbovarna är och jämföra olika systemlösningar och jämföra systemet med andra transportsätt (t.ex färjor).

Så här ser min arbetsplats ut.

Hittills har jag mest läst andra livscykelanalyser och breddat mina excel-kunskaper, då jag ska bygga modellen i just excel. Ett stort problem som jag skjuter framför mig är att all information om spår och stationer är på koreanska. Undra om jag hinner lära mig detta språk inom 20 veckor...

Over and out!

Back in the saddle again

Senast vi råkades befann vi oss i nivå med Marianergraven vad gällde hopp om vårt planerade mätprojekt. Nu är vi precis hemkomna från en hejdundrande Göteborgsresa. Där genomförde vi lyckosamma avgasmätningar ombord på detta vackra fartyg:

M/S Göta, eller som vi kallar henne: La Cœur de la Mer

Eller vi är kanske inte rätt ord. Personerna ni skymtar bakom slangar och rör i Götas nedre regioner är våra mätexperter som fick ansvara för den avancerade apparaturen.

Hulda och Kjell är i gasen

Rörigt

Själva hade vi fullt upp med att springa runt på däck och skrämma slag på passagerarna med vår handburna arsenal.

Too cool for school

Svag bris

Vi studerade också motorparametrar tills ögonen blödde.

Detta får det att rinna till för en motorfantast som undertecknad

Vi samordnade även arbetet mellan motorrum och styrhytt. Kommunikationsmöjligheterna var dock begränsade nere under däck.

Connys gap-trick kom väl till pass

Tur att vi behärskar teckenspråkets ädla konst

Uppstigning klockan fyra för att vara med vid motorstart i den arla morgonen hade sina fördelar.

Soluppgången är aldrig så vacker som uppå Götas däck

Efter 12 timmars arbetsdag utan matpaus bedömde befälhavaren att vi var lämpade att ta över spakarna och styra 600 ton tung och 100 meter lång Göta mellan kobbar och skär.

Magdalena tar sig an uppgiften med iver och brist på självinsikt

My finner ett nytt kall i livet efter att kallsvettig låtit säg övertalas fram till spaken

Mätprojektet gav oss också en ny vän för livet. Anders, en härlig man med klingande finlandssvensk göteborgska, är chefstekniker på leden. Han tog oss under sina vingar och såg till att allt klaffade. Han var en riktig mysfarbror och vi funderar på att tvinga honom att adoptera oss alternativt gifta oss med hans 16åriga motorfantast till son, bara för att komma in i familjen.

Mannen, myten, konceptet

Han tog oss med på lite ösafari.

Snurrigt

Efter en vecka på Bästkusten instämmer vi i kära KM:s lovsång och planerar att slå oss ner ute på Hönö, utbilda oss till matroser och tatuera in Göta på bröstet. Leva livet till fullo.

Mätt katt checkar ut från solsidan

Vi lämnar er med en sing along version av vårt nya ledmotiv:

Göta love theme

Hej då, små flaskorna!

En stor nackdel med att jobba i lab är att det blir väldigt mycket disk hela tiden. Typiskt tråkigt! Idag hällde jag ut innehållet i mina flaskor och diskade dem. Det kändes nästan lite sorgligt faktiskt, vi hade ju ändå hängt ihop i två månader jag och flaskorna. Kämpat och hoppats tillsammans! Här kommer några bilder från vår första tid tillsammans... Jag kan inte ens tänka mig hur det blir när jag ska stoppa och göra rent reaktorerna....

 Här är flaskorna när de precis har blivit fyllda med ymp och substrat.

 Så här såg det ut när jag fyllde flaskorna. De små slangarna är N2-slangar, så att det inte ska finnas något O2 i flaskorna.

 Här är flaskorna i inkubation, 52 grader under omrörning. Det var här de stod i två månader.

Här är en bild när jag diskar också. Fota: pappa.

I övrigt går det bra, jag tror mig ha koll på läget. Denna vecka har jag påbörjat min näst sista belastningsökning, vilket så klart är mycket spännande! Det är så klart kul om allt går bra, men ibland önskar jag lite dramatik. Tänk vad spännande om koldioxidhalten en dag skulle vara hög eller om pH förändrades massor! Vi får se hur det går =)

Nu ska jag fortsätta att njuta av mitt (koffeinfria) kaffe och räkna lite på teoretiska gasutbyten.

Dagens tips (från naprapaten jag var hos igår): Res dig upp och gör någonting var 45:e minut, typ hämta vatten, lite yoga, gå på toa, ta en promenad i korridoren... Mycket bättre för ryggen och axlarna än att sitta framför datorn timmar i sträck!

Ha det fint!

//Sara

Bilder från ett biogaslab

Hallå hallå!

Denna vecka finner ni åter mig (Sara) vid rodret. Till att börja med tänkte jag berätta att mina flaskor kom igång, woho =D Så jag slapp starta ett nytt utrötningsförsök. Mycket skönt! Det är faktiskt även så att vi avslutade det försöket igår, så nu har jag mina första resultat att försöka göra något med. Jag hade försökt att förbereda mig genom att läsa artiklar som behandlar ämnet: Uppvärmning av substrat till 70 grader under en timme i syfte att öka biogasproduktionen. Jag tyckte att jag hade hittat massor med bra artiklar, men när jag läste igenom dem en andra gång så kanske de inte var så bra ändå. Ut på nätet och leta igen!

Mitt andra försök går bra, förvånansvärt bra faktiskt. Vi trodde att jag skulle få problem så här dags, men allt flyter på. Så det är najs =)

Till dagens huvudpunkt! I fredags hade jag besök av pappsen, han cyklade tappert med mig hela den långa vägen till SLU och klarade av lukten i reaktorlabbet utan problem. Väl inne i labbet lekte han paparazzi och tog massor med kort. Så nu tänkte jag att det vore kul att dela med mig lite av dessa =)

Här provtar jag trycket i mina flaskor, ovetande om att det var sista gången...

                                             

 Här kollar jag koldioxidhalten i ett prov från en av mina reaktorer.

 Innan man matar reaktorerna måste rötresten tas ut, detta är ofta väldigt kladdigt!

 Uppvägning av substrat (det var av detta sambon nästan spydde, jag tycker numer att det luktar äppelskrutt).

Matning av biogasreaktor! De blå handskarna (av nitrilgummi) har man för att huden på händerna inte ska ta åt sig av lukten när man håller på. Vanliga plasthandskar duger alltså inte.

I am the drummer

Hej igen! Therese här igen (egentligen Thérèse, men det är ganska sent och jag orkar inte alltid hålla på).
Jag vet att jag har trampat över till en annan vecka nu, men jag känner att ett enda inlägg på min vecka var lite klent (trots den höga standarden). 


Tänkte på bloggen idag. Tänkte på vad jag skulle skriva. Det här är vad jag kom fram till:


Ett tips om skrivande!


Ibland så blir man förvirrad över hur man egentligen får skriva. Då kan det vara bra att veta att man kan referera till saker som verkligen är kvalitativa eller kvantitativa påståenden, typ:

Content of solids is the most important physical characteristic of wastewater (Metcalf & Eddy 1991).

Sen, om man vill beskriva nåt som är vedertaget behöver man inte det. Såhär:

It is subcategorized into insanity. 

Visste ni att total solids (TS) delas upp i SS och FS? Och att SS delas upp i VSS och FSS medan FS blir VFS och FFS? Och att man gärna får dela in VSS, FSS, VFS och FFS i antingen TVS eller TFS? Och att man lägger ihop TVS och TFS och får..... (gissa!) .......TS!

Det där kanske kändes lite sådär, men vänta bara tills det är dags att plocka in de svenska förkortningarna SÄGF/A och SÄ70. (Jag tror att SÄGF/A = TSS (också svenskt?) = SS) (hähä! Hur många gånger har jag skrivit SS egentligen? Varning för säpo)




För att komma över den här galenheten bestämde jag mig för att ta en fikapaus och berätta en historia, en lång en, som slutar med att jag står ganska naken inför sju amerikanska läkare, varav en tror att jag har syfilis. Den går alltid hem.


Google search på syfilis yields ------------------------------------->




Imorgon ska jag berätta historien om när jag var och badade och en kille sa "hi" och jag hörde "haj" och sprang vrålande därifrån. 




Ha det bra allihop, imorgon är en ny dag i Solna! 


/Therese

    
ps. ba dum tss kom härifrån http://www.meh.ro/original/2010_05/meh.ro4359.jpg
ps2. jag hade INTE syfilis!Inte ens nära.

En helt ny dag

Hej! Jag heter Thérèse. Jag exjobbar på ÅF Industry och har två apostrofer i mitt namn (yeah!).

Hur sammanfattar man fem veckors exjobbande? Det är lurigt. Man kan säga att det är som att åka uppskjutet på Gröna lund. Upp; pirrigt och galet roligt. Ned; nervöst och stressigt. Vid närmare eftertanke skulle jag ha valt en liknelse som inte var så töntig och använt lite mer kreativa adjektiv. MEN, äsch, det här är ju inte exjobbet direkt ;)

Här är en kort beskrivning av vad jag gör:

• Undersöker om membranbioreaktorteknologi (MBR) kan tänkas vara aktuellt för rening av avloppsvatten från massa- och pappersindustrin
• Upptäcker att det FINNS forskning inom det här området och att det är testat på pilotnivå
• Blir glad för att det betyder att jag har relevanta parametervärden (för retentionstid, belastning och sånt) för min kommande dimensionering och kostnadskalkyl för MBR på Korsnäs
• Letar information om hur man ska dimensionera
• Hittar ingen bra information
• Vaknar mitt i natten med en fantastisk idé!
• Inser på morgonen att det var en dålig idé.
• Lång paus
• Åker på studiebesök och får insikt efter insikt
• Inväntar den slutgiltiga insikten

Så där är jag nu. Mellan tredje punkten och sista punkten. Fram och tillbaks. Kolla in mitt kontor förresten! Jag har en liten whiteboard där jag skriver min veckoplan och mitt namn, så folk kan smygkolla om de glömt vad jag sa att jag skulle göra och vad jag heter. 

 Folk har gett tips. Mitt bästa tips är att göra färgglada checklistor med mystisk design:

Extra steg innebär alltså nån sorts förfiltrering eller sedimentering av vattnet. Sen när man jobbat färdigt för dagen kan man ta en promenad hem och se att andra också gillar att planera färgglatt, på elskåp.

Japp. Nu blev jag trött på att skriva. Svara gärna om det är nåt speciellt ni vill veta :)

/Thérèse Johansson

En vanlig dag

Såhär har min dag sett ut sju minuter över varje timme:

06.07 Har hällt upp en tallrik fil, brett två mackor som nu ska intas framför dagens facebookpass

07.07 Sitter på tåget och spelar wordfeud

08.07 Precis fått igång datorn efter att ha behövt starta om hela kalaset för att några uppdateringar skulle göras. Dags att starta upp alla program på nytt och fundera på vad jag ska fixa idag

09.07 skrivit ut delar av Sundbybergs ledningsnät och markerar brunnar vars djup måste bearbetas manuellt

10.07 Förmiddagsfika på takterrasen med vår fina avdelning VA-teknik

11.07 Ändrar på delar av Sundbybergs brunnars djup där topografin ökar längs ledningarna nedströms.

12.07 Sitter på ett seminarie om misstag i projekt.

13.07 Fotograferad för profilbild till hemsida och annat.

14.07 Analyserar några körningar med olika djup ansatta. Kan se ut såhär. Lägg märke till översvämningen i  mitten av bilden. Ajaj för den som bor där...

15.07 Njutit av den obligatoriska torsdagsbullen

16.07 Skissar på matlab/Excel-program som gör jobbet åt mig

17.07 Skissar fortfarande på något program

18.07 MikeUrban hängde sig för en halvtimme sen vilket jag tolkade som att dagen var slut. Så nu sitter jag på tåget

19.07 Köper filmjölk på Folkes

20.07 Antikrundan...

Sol på taket

Var svårt att hinna skriva om denna dag (tisdag) för den avslutades med ett besök på Uppsalas nya standupklubb Oslipat på Katalin. De kör på tisdagar, en gång i månaden, öppnar klockan 18 och sätter igång kl 20. Kändes som en sån där deja vu-upplevelse. Som att historien upprepar sig. Å bra var det! Jesper Rönndahl är ju fantastisk.

Någon kanske blev bekymrad över att jag inte skrev vem jag var igår. Det skulle kunna ses som en miss men jag väljer att se det som en liten gissningslek. Om ni inte redan har listat ut det så kommer ett litet anagram som ledtråd här:

Irek Ihlan

Om det fortfarande är för klurigt och fler ledtrådar efterfrågas så kanske det kan dyka upp någon mer imorgon.

Lägger ut lite bilder från gårdagen då jag är lite sen med inlägget och inte hinner skriva så mycket. Men med några bilder så blir det ju mycket information ändå. Visste ni föresten att en bild säger mer än tusen ord.

 + = 30% av exjobbstiden

Om exjobbet skiter sig blir det manuell avmätning

Rörigt igen

Ett sms hit, ett sms dit och sen var det min tur att skriva.

Det har ju gått ett antal veckor nu så jag börjar väl få lite kläm på vad jag gör, eller i alla fall vad det är tänkt att jag ska göra. Å det som det är tänkt att jag ska göra är att utveckla en metod för att ansätta djupet på dagvattenledningar vid modellering av dagvattenflöden när sådan information saknas. Hade jag byggt ett dagvattensystem med ledningar hit och brunnar dit så hade jag nog tagit en liten linjal och mätt lite här och där och sen skrivit upp det någonstans. Men nu är jag ju inte en kommun, och kommuner verkar tänka lite annorlunda. Men det är ju bara toppen, annars hade jag inte behövt göra detta exjobb.

Än så länge har det mest varit datafix och inte så mycket modellerande. Men det tänker jag ändra på nu. Satte igång med att ta tåget 05.39 idag på morgonen. Nä, jag brukar inte vara så flitig men hade fjärran gäster från götet i helgen som skulle ta morgonflyget.

Själva dagen får sammanfattas med en bild över mitt skrivbord. Imorgon kanske det blir en ny bild.

Gråskala

Min dag:

Otur att ventilerna inte kan öppnas mer än 100 %. Jag behöver mer luft!

Med andan i halsen vill jag ändå avsluta med att ge en bild av harmoni

Keep On Keeping On

Internationella kvinnodagen. En fin tanke. Hela världens kvinnors dag.

Det har sagts förut och jag plockar upp gamla trådar.
Vi har just konstaterat att tiden onekligen går framåt.
Vilket gör att man kommer längre och längre med sitt exjobbande.
Mina resulatat är svårvärderade, processen vill som inte låta sig styras ännu. 

Håller humöret uppe med min spellista över låtar Håkan "lånat" från.
Han har bra musiksmak.

Keep on keeping on - The Redskins
Kom igen!

15.51
Checkar ut!

Bättre sent än aldrig vs. Alla goda ting äro tre

Sofia här. Så blev det min tur att ta plats i "mitt liv som exjobbare".
- ursäkta förseningen, fanns ingen täckning på jobbet.

Mitt exjobb handlar om reglering av luftflöden till aktivslamprocessen. Liksom många andra.
- det är bra för det finns mycket tips att inhämta
- men gör att det svårt att fomulera sig för att inte fastna i urkund.

Två dagar i veckan (måndag-tisdag) är jag på Himmerfjärdsverket som ligger ungefär 2-3 timmar med bil från Uppsala (beror på hur långa bilköerna genom Stockholm är).
- pendlingen innebär att jobbet inkräktar en smula på helgen (för att förbereda av alla matlådor och orka kliva upp 04:30 på måndagen).
- men värt att pendla för att få en verklighetskänsla (se att det bubblar galet mycket i bassängen när man i datorn maxar luftflödet) och träffa alla som jobbar på reningsverket!

För att slippa åka så mycket bil har jag fått låna bostad på plats - ungefär ett radhus som jag delar med en nyanställd norrlänning. Finns inget internet där vilket gör att jag i tanken kan ägna kvällarna åt att plugga för att kunna ta det lite lugnare resten av veckan. Det brukar dessvärre vara slut på ork efter femtiden så det blir mest TV.

Igår försökte jag mig på en promenad ute på landsbygden (verket ligger långt ut i ingenstans någonstans söder om Tumba) och när jag kom till vägens ände möttes jag till min stora förvåning av en av Färjerederiets vägfärjor (de som My och Magdalena skriver sitt exjobb om)!

Funderar över om alla vilda djur i trakten hade stämt träff vid de små och för årstiden övergivna stugorna på udden för att plundra deras trädgårdar. På vägen hem mötte jag nämligen tre svanar, tre älgar och tre rådjur.

/Sofia

Ungefär lika med noll också bra?

Jag tror att det är viktigt, att även göra annat än att x-jobba. Gå på bal tex, och gå på mingelkvällar på andra företag :) (ja det är okej att vara lite otrogen..)

Igår var det återigen AW för WEx-Upp på Gotlands. Jag kikade förbi bara en kort stund, men stämningen var på topp och alla verkade ha en trevlig kväll. Ser fram emot nästa gång! (torsdagen den 5e april)

Idag är det fredag (igen!) det går så fort! 7 veckor har gått, snaaart hälften, hjälp! :P
Under förmiddagen har jag läst och skrivit. På em hade jag en "inhyrd konsult" till min hjälp. Jag kallar honom "bollplanket" :) För ibland känner man att det kanske inte hade varit så dumt att skriva x-jobbet med någon annan, göra en "STS:are". Men man får inte glömma bort att man har otroligt kunniga kompisar som faktiskt kan hjälpa en. Det är så tråkigt att sitta å prata med sig själv, tycker ni inte? :)

Efter em-fikat hade jag otroligt bra flyt så jag ville inte sluta! Jag fortsätter nog en stund till även efter detta blogginlägg.. Kul å se när man faktiskt får ut ett resultat när man simulerar! (Även om resultatet är 3,19E-22 ibland..) :D

Ha en underbar helg goa vänner!

Kram, E

Berg-och dalbanan X

Oj, oj! En tom blogg denna vecka! Inte okej! Jag tar över spakarna och styr tåget en stund för att sedan lämna över till Sofia Andersson nästa vecka!

Så Erica är tillbaka! :) Länge sedan sen sist!

Att skriva exjobb är lite som att åka berg- och dalbana, i alla fall för mig. Ibland är det tunga, tunga uppförsbackar men sen kan det komma en jättehärlig nedförsbacke och man jublar av glädje! :D

Som ni kanske minns så handlar mitt exjobb om hur ogräsbekämpningsmedel sprider sig i banvallar och ner i grundvattnet. För att göra det använder jag mig av en spridningsmodell i simuleringsprogrammet GoldSim (en "lite udda modell" enligt mina gamla föreläsningsanteckningar från kursen förorenad mark..). Det stora hindret (och den tunga uppförsbacken i berg-och dalbanan) har varit å fixa till randvillkor för modellen, samt att förstå hur Jonas har tänkt när han gjort modellen (jag tittar alltså på en färdig modell som jag ska känslighetstesta bland annat). Min tidplan som jag gjorde i början av exjobbet stämmer inte riktigt längre.. eller jag ligger efter.. eller vet man verkligen hur långt tid saker och ting tar i början? Nej.. :P Så mitt tips är att inte få panik (det har jag fått och det är inget att rekommendera..) Den stora nedförsbacken kom dock förra veckan då jag lyckades lösa "randvillkor-problemet" (tack mitt bollplank Håkan!). Men hela tiden uppstår små problem som måste lösas. Men det är nog det som är tanken med exjobbet :D Bara att kämpa vidare! Ser fram emot nästa låååånga-hissnande-glad-i-magen-nedförsbacke!

Här är en liten smyg-bild på modellen. Dock syns bara en liiiten del av den.. Många pilar och många boxar är det :)

 

Take care, E

Tack och Hej leverpastej

Nu är det fredag : ) det är det klart bästa med att göra exjobb, att helgen blir ledig på riktigt för jag bestämde mig från början att jag inte skulle göra något exjobbigt på helgen.

Igår var jag och min handledare på reningsverket i Arboga och kikade på den väldigt fina rejektvattenbehandlingen. Nedbrytningen verkar redan vara i fullgång då syret i denitrifikationszonerna var betydligt lägre än i nitrifikationszonerna, så det är ett gott tecken. Nu hoppas jag bara att den så snabbt som möjligt påvisar tydliga förbättringar i reningsgrad, men det visar sig. Alla i Arboga verkade hur som helst mycket snälla och trevliga, de verkade inte ha så mycket emot att jag kanske ränner runt där och tar massa prover lite längre fram. Här kommer förresten en bild på "huvudbyggnaden" :

Efter besöket kände jag dock mer förvirring än hittills i mitt exjobbande. Jag tror att min handledare vill att jag ska undersöka betydligt mer än jag tänkt mig så vi får se vart det slutar. Förutom förvirring i exjobbet har jag även börjar fundera lite på vad jag vill göra efter redovisningen i juni, vart vill jag vara? Många frågor att besvara.
 Med denna förvirring avslutar jag min vecka här i bloggen : )
Tjingeling/Sophie

Snart gått 6 veckor, galet

Vi skulle varit på Örebro reningsverk halv tio, fem över halv stressar min handledare in och säga ”är klockan så mycket?”, VAB och andra hinder uppkom. Summa summarum vårt lilla nöjesbesök blev framskjutet. Tyvärr blir därför första reningsverksbilden i Wex Upp’s blogghistoria uppskjuten tills imorgon då jag definitivt ska till Arboga reningsverk. Imorgon ska jag alltså på mitt första besök på det reningsverk där mitt exjobb är : ) lite konstigt att jag inte varit där än jag vet men så har det blivit.

Efter bra tips på hur man snyggt och relativt enkelt göra skisser som beskriver processutformningen i reningsverk satte jag igång i work och ritade. Hittills har jag nämligen varit lite slö, istället för att göra en bild direkt när jag velat ha en i texten har jag skjutit upp alla bilder tills nu.

Jag vet inte riktigt hur ni andra exjobbare känner just nu, jag själv har hållit på i snart 6 veckor och känner mig ganska insnöad på olika typer av rejektvattenbehandlingar, modellering i BSM2 och allt som kan snudda vid en aktivslamprocess. Men veckorna har i alla fall gått ganska snabbt, kanske är så när man har roligt eller?

Inspirerad av My och Magdalenas fina bilder av deras färd till och från Waxholm tänkte jag nu bjuda er på en bild tagen från min hemfärd genom Örebro, som ni ser bjuder stan upp till regn och åter regn.

Tjingeling : )

Grattis på semladagen!

Veckan fortsätter, ny dag och nya äventyr. Mina äventyr har väl idag varit ganska måttliga dock, efter en halvtimmes promenad till Sweco var jag igång med att försöka göra lite bra och relevanta plottar från mitt modellerande. Efter lite tunga suckar och pillande i MATLAB var det äntligen dags för förmiddagsfika. Ja ni hörde rätt, här på kontoret serveras det smörgås med lite olika pålägg varje dag halv tio och det är FANTASTISKT : )!

Mitt löfte igår var att försöka mig på lite bilder så här kommer det: Min fina arbetsplats med utsikt mot en väg med matchande park bakom.

Och som nyinflyttad till Örebro får jag en hel drös med bra välkommen-till-stan-erbjudanden, det här hämtade jag helt gratis idag på ICA, både glass och kakor, vilket klipp!

Dagens fundering är: Har Bengt rymt eller ignorerar han bara just mina mail? Det har nämligen hänt förut att just mina mail förblivit obesvarade av Bengan, har detta hänt igen? Finns någon som kan besvara denna fråga? En liten varning, om man rymmer iväg från Uppsala och gör sitt exjobb på annan ort kan just detta lilla aber uppstå.

Sist men inte minst, ett stort tack till Matilda som designat ett prima visitkort efter att ha läst om gårdagens händelse. Uppstår situationen igen ska jag vara förberedd : ). För er som inte sett detta fina kort, gå till Wex upp gruppen på facebook och ta en kik. 
  
Imorgon allihopa då kommer Wex Upp-bloggens första reningsverksbild hoppas jag, då ska jag nämligen på ett litet nöjesbesök på Örebro reningsverk, Skebäck. Så håll tillgodo, det kommer bli en stor dag imorgon.

Tjipp och hej /Sophie

"Kan vi få ditt visitkort?"

Hej gott folk, ny vecka och ny W:are. Jag är Sophie, jag gör mitt exjobb på Sweco i Örebro (lite knepigt med Örebro jag vet) och det går ut på att utvärdera en nybyggd rejektvattenbehandlings inverkan på totalkväveutsläppen vid Arboga avloppsreningsverk. Senaste nytt är att rejektvattenbehandlingsbassängen, som för övrigt kan vara det längsta ordet genom tiderna,  nu är full med vatten dock verkar det som att den kanske inte är i full drift förän sen  vår eller tidig sommar, så vi får se hur mycket utvärdering jag hinner med.

Hittills har jag hur som helst hunnit med att flytta till en tvåa i Örebro, skrivit drygt 20 sidor litteraturstudie och kommit igång med modellering i MATLAB Simulink (för alla er VA-blocketingar: BSM2). Mitt exjobb går alltså ut på att jag först ska göra en modelleringsstudie där jag skapar rejektvattenbehandlingen i modellen BSM2 för att sedan ta prover på the real thing i Arboga och utvärdera hur mycket totalkväveutsläppen påverkas.

Jag har fått ett prima skrivbord och en dator i ett rum som jag delar med en annan tjej. Min handledare är väldigt snäll och trevlig men jobbar inte heltid så jag får passa på att fråga allt när han är i krokarna. Passande nog ska vi ut på massa äventyr just den här veckan så förhoppningsvis får jag massa roliga historier att berätta.

Till sist, dagens händelse: Jag satt med min handledare på ett möte med en tillverkare av olika typer av givare som används för övervakning och styrning av reningsverk. Dom var väldigt intresserade av mitt exjobb och var mycket trevliga. I slutet av mötet när vi pratade om vad jag gjorde får jag frågan ”Kan vi få ditt visitkort?”. Jag ser nog lite chockad och överrumplad ut men klämmer fram ett ”jag har inget”. Det slutade med att dom fick mitt mobilnummer och skulle höra av sig för att höra mina resultat och slutsatser. Tänk att jag blivit så pass vuxen att personer vill ha mitt visitkort, kanske får bli mitt kvällspyssel att tillverka egna.

Imorgon lovar jag mig på att försöka någon bild : ) måste bara vänja mig lite vid det här bloggandet. Vi hörs imorgon kära W:are. Tjingeling

Oh, happy day!

Just nu är jag på mycket bra humör! Det är nog många faktorer som bidrar till detta; solen skiner, jag var på en bra exjobbspresentation i morse, det är fredag, en kompis från Borlänge kommer på besök idag... Men det var en speciell grej som verkligen gjorde mig glad för ungefär en timme sen. Mitt utrötningsförsök! Nördigt va? När jag startade det för drygt två veckor sen hade jag inte alltför stora förhoppningar om att det skulle gå bra. Det skedde nämligen ett litet misstag och ett litet missförstånd gällande ympens avgasning (den måste avgasas innan man kan starta försöket). Detta gjorde att vi inte var säkra på om det skulle funka. Det borde göra det, men vem vet när det är mikroorganismer man håller på med... Min handledare gjorde också några utrötningsförsök i sitt exjobb, för ett år sen, med samma ymp och jag antog att mina försök skulle bete sig ungefär lika som hans hade gjort. Men det gjorde de inte och efter 16 dagar (i onsdags) hade det fortfarande inte hänt nåt så värst spännande. Så igår bestämde vi oss för att de skulle få stå över helgen och om inget nytt hänt så skulle jag börja om. Idag kom min handledare förbi med ny ymp och jag satte den på avgasning, så att jag skulle kunna starta det nya försöket på måndag eller tisdag nästa vecka. Nu undrar ni kanske vad det är för kul med att starta om ett försök? Inget skulle jag säga. Nu till det som faktiskt gjorde mig så glad. När jag provtog idag var det en av flaskorna som kommit igång, HURRA =D Jag är fortfarande beredd på att det kanske inte blir bättre än så, men än verkar det finnas hopp om livet! Inser dock att jag lämnar bloggen med en liten cliffhanger, eftersom jag inte hade tänkt skriva nåt mer... Jag kanske får lov att skriva ett litet inlägg på söndag också, så att ni får veta hur det går för mina flaskor =P

Idag blir det nog inte så mycket mer är det, tänkte åka hem tidigt och njuta av helgen!

Ha en toppenhelg allesammans =)

//Sara

Traumatisk lunch

För att jag ska veta att mina små biogasreaktorer mår bra håller jag koll på vissa parametrar. Varje dag kollar jag hur mycket biogas som producerar och vilken koldioxidhalt gasen har. En gång i veckan kollar jag pH, fettsyror (fettsyror är en typiskt bra indikator på hur processen mår) och metanhalt i gasen. Nån gång ibland kollar jag kvävehalten (totalkväve och ammoniakkväve) och utrötningsgraden (hur stor del av det organiska materialet som faktiskt blir biogas).

Idag har jag kollat pH och samtidigt tar jag ut prov för en analys av fettsyror, de senare måste förberedas noggrannt! Jag tar ett prov ur varje reaktor och fryser dessa över natten, minst. Sen tinar jag dem i rumstemperatur och från varje prov häller jag över slam i två små rör, alltså totalt fyra små rör. Dessa centrifugeras och vätskan som ligger övers överförs från de två små rören från samma prov till ett litet rör, alltså totalt två rör. De två små rören lägger jag sedan i frysen över minst en natt och sen tinar jag dem igen. Sen tillsätts en droppe 1 M HCl (jag har inte behövt späda den själv, tack och lov!) och rören centrifugeras igen. Efter det sugs vätskan som är överst upp i en spruta (det var med den sprutan jag stack mig första gången) och vätskan ska sedan filteras i ett filter med porstorlek 0,2 mikrometer. Detta är inte helt lätt och man får kämpa för att få igenom proven. I måndags, när jag filtrerade förra veckans prov, skvätte det och jag fick så klart i håret. Det luktade URK! För att förtydliga hur illa vätskan luktar måste jag göra alla dessa överföringssteg i dragskåp... Hem och tvätta håret alltså!

I början när jag var här kände jag mig lite ensam, speciellt eftersom min ämnesgranskare ofta är borta och min handledare inte är här mer än på besök ibland. Under första veckan här var jag med om en traumatisk lunch. Min ämnesgranskare var borta och jag gick ner ganska sent för att äta. Vid ett bord sitter en person som också jobbar i biogasgruppen och vid bordet sitter också två andra personer. Med siktet inställt på att lära känna lite fler folk på institutionen satte jag mig vid deras bord, men till min fasa gick hon jag känner och en till av personerna nästan direkt. Kvar blev jag och en person vi haft som föreläsare. Jag vill inte nämna några namn men hon har samma förnamn som jag och har iaf föreläst avloppsvattenreningskursen, om mikrobiologi. Vet ni vem jag menar? Låt oss säga att konversationen blev lite stel och trevande, men vi hade ju åtminstone kursen att prata om. Snäll som hon var satt hon iaf kvar tills jag kvar klar, trots att hon åt upp före mig... Låter kanske inte så traumatiskt, men det var det! Typ.

Men detta har tack och lov ordnat upp sig! Det är nämligen två till exjobbare här, kinserna Qier och Tong som jag även delar rum med. De var inte här så mycket i början och sen tog det några dagar innan vi började prata med varandra och nu äter vi jämnt tillsammas. Det är t.o.m. så att jag ofta sitter vid "kinesbordet" i matsalen, det är det nästan aldrig någon annan som gör.

Igår åt jag lunch med två gamla klasskamrater som nu jobbar. Deras tips var att ta vara på sista terminen som student. Detta går ju lite emot tipset att göra så mycket man kan med rapporten nu, när man har tid. Men jag tänker mig att man kanske kan kombinera båda?

Over and out!
//Sara

Fullt ös!

Hej på er!

Ny vecka, ny skribent!

Jag gör mitt exjobb för Uppsala Vattens biogasanläggning, men sitter på SLU (mikrobiologen) och mitt exjobb heter något i stil med "Ökad biogasproduktion genom ökad belastning". Det kan ju tyckas ganska givet att man får mer biogas om man stoppar in mer organiskt material, men det är inte riktigt det jag kollar på utan jag kollar om processen kan hållas stabil om belastningen ökas. Från dag 1 har det varit fullt ös, då åkte jag och min ämnesgranskare till biogasanläggningen för att hämta ymp (slam med mikroorganismer) och substrat (nedmalet och utspätt mat/slakteriavfall) och sen åkte vi tillbaka till SLU för att sätta igång mina små biogasreaktorer. Sen dess har jag skött om mina små reaktorer med kärlek, det är som att ha barn (nästan), de matas 6 dagar i veckan och provtas även flera gånger i veckan för att jag ska veta att mikroorganismerna där inne mår bra.

Förutom mina biogasreaktorer gör jag ett utrörningsförsök också. Det innebär att jag kollar på om hygieniserat substrat ger mer biogas än det som är ohygieniserat. Hygieniseringen gör man för att få sprida rötslammet på åkermark, men man funderar på att byta metod och därför vill man kolla om det är någon skillnad i biogasutbyte. Det är spännande att komma till SLU varje dag för att se hur det går i de båda försöken och tur är väl det, för annars hade jag aldrig orkat cykla fram och tillbaka varje dag!

Än så länge går allt bra, men det är inte bara guld och gröna skogar att labba med biogas. Om någon av er skulle fråga min sambo vad han tycker om mitt exjobb skulle han rynka på näsan och säga att det luktar äckligt. Han var nämligen med mig när jag matade en gång och trots att jag varnat för att det luktar illa så förfärades han över lukten inne i biogaslabbet. När jag öppnade burken med substrat var han dessutom nära att spy... Jag antar att jag är van vid äckliga lukter efter att ha jobbat en hel del på Kungsängsverket, men sen har jag aldrig vart så värst känslig heller. Förutom spyor kan även andra små olyckor hända, t.ex. kan man sticka sig på en av alla de sprutor som används dagligen. Sprutorna används både för att ta prover på gaser och vätskor och när min ämnesgranskare först varnade mig för att man kunde sticka sig på sprutorna så tänkte jag "tss, hur klantig är man inte då?". Jag har redan hunnit sticka mig i fingret två gånger! Då gäller det att snabbt trycka på fingret, för att pressa ut blod och ev smuts, och att samtidigt spruta med etanol. Det gick bra båda gångerna, men skräckhistorien är en tjej som slant med sprutan så att hennes vigselring styrde den in i leden. Handen svullnade upp och hon fick sitta på akuten med antibiotikadropp, låter inte så kul...

Sist idag vill jag ge alla exjobbare ett tips! Skriv så mycket på rapporten som det bara går redan nu (typ inledning, bakgrund, teori, osv). Vis av tidigare exjobbares erfarenheter har jag nämligen lärt mig att detta är en bra sätt att undvika panik innan rapporten ska lämnas in...

Nu är det dags för mig att sammanställa dagens provresultat, spännande värre =D

Ha det fint kära vänner!
//Sara Frid

Snitt, snaps och absolut här kommer mitt bloggningsslut!

Fredagen bjöd på både W-dag och W-natt med Hollywood-tema.

Trots att det är svårt att föreställa sig så behöver ju även celebriteter som drottningen och filmstjärnor bajsa och därför finns det även vatten och avlopp i en så glamorös stad som Hollywood.

Hur det gick till när Cahuenga Valley blev Hollywood och när staden senare blev uppkopplad på nätet, avloppsnätet, ska mitt sista blogginlägg handla om.

Någon gång 1886 flyttade fastighetsmäklaren Harvey Henderson Wilcox, tillsammans med sin fru Daeida, från Kansas City och bostätter sig på en ranch i Cahuenga Valley utanför Los Angeles. Daeida känner att ranchen borde heta något i stil med ”Järneksskogen” och eftersom hon pratar amerikanska blir det ”Hollywood".

Något år senare har Wilcox upprättat en prospekteringskarta över ranchen Hollywood där fastigheter och boulevarder är utritade efter det klassiska rutnätsmönstret. ”En detaljplan!” tänker en miljömanagementstudent direkt. Sant, sant. Wilcox’s tanke med Hollywood är att det ska bli ett samhälle präglat efter den kristna nykterhetsfilosofin som ligger honom så varmt om hjärtat…

Åren går, Cahuenga Valley är känt för sitt varma och härliga klimat, utan frost på vintern, vilket utgör perfekta förhållanden för odling av frukt. Hollywood blir ett fruktodlingscentrum.

Inflyttningen till LA fördubblas mellan åren 1890-1900 och i Hollywood öppnas det första hotellet med det inte alltför långsökta namnet ”The Hollywood Hotel”.

Befolkningen bara växer i Cahuenga Valley och den 14 november 1903 får samhället stadsstatus och det officiella namnet Hollywood.

Gällande vattenförsörjning och avloppssystem ligger Änglarnas stad i framkant jämfört med Järneksskogen. För att få koppla upp sig på storstadsgrannens nät och därigenom njuta av sanitetens sötma väljer Hollywoods invånare år 1910 att ingå som stadsdel i Los Angeles.

Källa: http://www.popularhistoria.se/artiklar/pionjarer-i-hollywood/

Det får illustrera sambandet mellan W-gaskens tema och mitt ex-jobb och även hur viktigt det är med vatten och avlopp. Inte för att vi inte redan visste det.

Nu lämnar jag över till den eminenta Sara Frid!