Erik tar ner skylten

Grüessech!

Nu kommer då mitt sista inlägg i bloggen, sen ska jag återgå till arbetet till fullo igen. Jag tänkte avsluta med en enkel liten lista med ups and downs, eller strikes and gutters, eller hissningar och dissningar. Name it what you want. Högst eventuellt kommer jag även att ge en liten framåtblick. Siffror är ju bra, det vet varje ingenjör. Därför ger jag er:

Siffror jag minns och nummer jag helst vill glömma
Exjobbet har hittills inneburit:
0 st tappade flaskor, bortblåsta anteckningsböcker eller kvarglömda jackor. Fett bra jobbat, tycker jag. Jag glömde dock min jacka en gång, men vi åkte tillbaks och hämtade den.

1 st punkteringar på bilen, mellan Söderhamn och Gävle. Hade jag satsat pengar på en sån händelse hade jag vart miljonär nu. Men tyvärr gjorde jag inte det.

2 st doktorander hängde med ett tag, från Uppsala till Haparanda och från Torneå till Umeå. Tack Jakob och Minh!

5 st bensinmacksbesök blev det, varav två på OKQ8 i Gnarp. De övriga var Kalix, Jönköping och Uppsala innan bilen återlämnades

Solnedgång i Gnarp

9 dagar var jag ute och åkte, dock inte i streck. Men de första sju var i en bit.

438 bilder tog jag under provtagningen. Rätt mycket att gå igenom...

Skellefte älv, vid kraftstationen Kvistforsen.

4150 km åkte jag sammanlagt för att få ihop mina vattenprover. Och i sann W-anda valde jag att hyra en V60 drivE, som var sjukt bränslesnål. 

Tack för pengarna, Naturvårdsverket!

många st sorgliga luncher vid nergångna vägkrogar. Vissa hade stor läsk, andra hade inte det. Minsta pizzerian jag någonsin sett var i Kristianstad, den största sportbaren jag hittills vart på fanns i Piteå (!).

∞ många intryck. Sverige på hösten är magiskt, och om man har turen att få se hela östkusten från norr till söder så slutar man aldrig fundera på det.

Gävle kl. 21:00 ungefär

Ja, som ni ser så finns det alltid en massa att skriva om. Timmarna i bil räknade jag inte, liksom de timmar hittills och alla kommande jag tillbringat i labbet. Men det är en himla massa!

Nattlig provtagning försökte jag undvika så gott det gick, men sista dagen jag hade hyrbil kom jag hem halv 2 på natten... Men det är väl så att när man jobbar för något eget så gnäller man inte utan biter ihop och kämpar vidare. Provtagningen tog i och för sig bara en dryg vecka, med planering och extradagar kanske tre. Litteraturstudieskrivandet tog också ungefär tre veckor, labarbetet tar väl minst tre månader. Men hur kul är det med bilder på pipetter och Erlenmeyerkolvar? Just det.

Det var allt från min sida! Tack och bock, ha det så bra och njut de stunder ni kan av exjobbet, det är ju faktiskt det sista (och roligaste) momentet i utbildningen.

/Erik Ribeli

När bilen tystnat

Slutet på ett moment är ju ofta början på nästa, och så var det även på exjobbet. Provtagningen var magisk (och på allmän begäran kommer här en bild på Sollefteå också, samt två på vägen dit), men nu när jag är tillbaks i Uppsala och står framför en hög med vattenflaskor, stor som små, så inser man att det roliga visserligen (till viss del i alla fall) är över och att en mängd arbete är kvar.

Fint! (Jag kanske bör tillägga att jag inte såg speciellt mycket av staden Sollefteå. Men resan dit var fantastisk, vädret soligt och ganska varmt för att vara oktober och motivationen på topp.)

Det jag dock tänkte lägga fokus på idag är labarbetet. Jag hade nämligen fått ihop drygt 450 liter vatten som skulle undersökas. Fyrahundrafemtio liter. Det är ganska mycket och ganska tungt. Men eftersom många bäckar små blir en stor å så var det i princip bara att börja jobba.

Första steget var att rena de saker som jag skulle använda vid analyserna. Glasflaskor, bägare, pincetter och mätkolvar skulle brännas i ugn en hel natt, det speciella pulver som föroreningarna skulle fastna i skulle kokas i olika lösningsmedel i fyra dygn, och alla flaskor skulle få en tillsats interna standarder (Hej Analytisk miljökemi!) som också de behövde vägas och mätas upp. 

Efter det kom steg två, extraktionerna, som lyckligtvis gick ganska fort; innan jag åkte gjordes analyserna en i taget, men under tiden som jag var ute och åkte fick vi in en extra pump och annat material så att jag kunde köra fyra extraktioner samtidigt:

Det som händer i detta steg är att vattnet som pumpas igenom pulvret släpper ifrån sig alla föroreningar, eller åtminstone de flamskyddsmedel jag var ute efter. Sedan samlas vattnet upp i en lika stor stålflaska och (snyft) slängs...

Sedan är det en massa koncentrerings- och elueringssteg kvar, för till slut ska de 12 liter man hade vara nere på 1 ml innan man analyserar det hela i en gaskromatograf. Tyvärr har jag dock behövt vänta med analysen så ännu kan jag inte säga nåt om hur mycket flamskyddsmedel som finns i vattnet (men jag föreställer mig mentalt hur Lena Ek står och darrar...)

Sånt där skit vill man slippa! Här har det blivit luft som kommit in på nåt vis, troligen pga en otät slang. Jag vet inte riktigt hur stort inflytande det har på provet, men man kan ju tänka sig att om föroreningarna sitter lite jämnt fördelat i vattnet så vill man inte ha ett område i pulvret där föroreningarna inte fastnar eftersom det är luft där.
Det inses lätt att den för föroreningarna tillgängliga volymen i pulret är mindre då, hälsar Gunnar Berg. VSV.

Det var någonstans i den här vevan som jag insåg skillnaden mot labbandet som man gjorde under utbildningen: för första gången så är det faktiskt fett viktigt att allt görs likadant och på rätt sätt, för denna gång är det resultaten jag är ute efter...

Som avslutning tänkte jag återigen ta med fem tips, denna gång till labarbetet:

1. Typiskt bra att börja långsamt, dvs med en extrahering i taget. Första gången man kör fyra parallelt blir stressig så det räcker ändå.
2. Att förbereda uppställningen dagen innan är en bra idé. Då kommer man igång tidigare och slipper offra lunchen för att va redo att stoppa pumpen när vattnet i flaskan är slut.
3. Om renandet av pulver tar fyra dygn (vilket det gör...) så är det slugt att fundera lite på hur fort det pulver man har minskar, så att man inte behöver vänta fyra dygn mellan extraktionerna 28 och 29.
4. Använd de fem timmar det tar för pumpen att få de 12 liter genom filtret till något smart. Inte facebook och roliga getter på youtube.
5. Tänk på att glas är bräckligt och svagt. Speciellt extraktionsrören.

Hare!

/Erik

Vattenkemi från norr till söder

Yowza!

Nu är det nya vindar som blåser, för nu är det Erik Ribeli som skriver! Jag gör mitt exjobb åt SLU, närmare bestämt på avdelningen för Organisk MiljöKemis (OMK) POP-grupp, och det jag skriver om är hormonstörande substanser i Sveriges vattendrag. Eftersom jag började i september så tänkte jag göra som så att jag börjar med en liten tillbakablick (=idag), sedan klargör jag nuläget typ imorn och så avslutar jag med att kolla lite framåt i tiden. Hur låter det?

Det första jag behövde göra var att läsa en massa artiklar om just hormonstörande ämnen i naturen. Det finns så sjukt många! Vissa är mer självklara, till exempel DDT, PCB eller fenoxisyror (lyssna på P3-dokumentären om BT Kemi eller Hormoslyret om ni vill veta mer om dessa) och där finns det också en massa litteratur att tillgå. Eftersom jag skrev i min exjobbsprojektplan att jag skulle kolla på "emerging organic pollutants" så var dessa välkända inget jag kunde jobba med, eftersom emerging innebär att de inte har undersökts ännu, eller bara lite. Efter kanske tre dagars läsande av "fel" litteratur och några diskussioner med min handledare så bestämde vi att fokus skulle ligga på bromerade flamskyddsmedel (BFR) samt perfluorerade ämnen (PFASs). Det som jag tycker är extra kul med detta är att det inte finns några studier på dessa ämnen som behandlar hela Sverige; Dalälven och Mälaren är några av få ytvatten som har undersökts hittills.

Steg två var sedan att bestämma vilka vattendrag som jag skulle ta prover i, och jag blev återigen överraskad av hur många floder det finns i detta land! Samtidigt som det är kul så känns det lite trist att jag inte kan ta prover i alla vattendrag, eftersom jag vill få fram bl.a. hur stora mängder av dessa föroreningar som når Östersjön.
Flamskyddsmedlen fick till slut bestämma hur många ställen jag kunde provta. Det blev 22 olika älvar, börjandes med Torne älv längst upp i norr, till Helge Å utanför Kristianstad.

Såhär såg provtagningen ut från mitt perspektiv: en massa timmar vid ratten, och några få där man faktiskt tog prover.

Mina verktyg: Hink, flaskor och ett rep. Repet höll för övrigt under hela provtagningen, oavsett hur strömt eller hur vattenfylld hinken var.

När man fått upp vattnet hälls den i olika flaskor; per ställe tog jag med ungefär 14 liter. 

Medan man antecknar en massa detaljer om Siten så kan man passa på att låta pH-mätaren jobba. Vi blev aldrig riktigt kompisar, eftersom det ibland tog larvigt lång tid för den att stabilisera sig.

Där pajade min planering: Punka på bilen! Första gången för mig, och jag fattar inte hur det gick till! Mitt på en enfilig E4 dessutom... Men man ska väl va glad över att det bara var ett däck som rök...

Provtagningen var bland det absolut roligaste jag gjort i mitt liv! Som tur var så hade jag tur med vädret hela tiden, och när man håller till vid azurblåa vattendrag och höstbrungulröda skogar, ja... då blir i alla fall jag helt lyrisk.

Jag tänkte avsluta med fem korta tips ifall ni ska ut och ta prover:

1. Anpassa inte tidsplaneringen efter Google Maps. Man kör mer än fem minuter fel per sträcka, tro mig.
2. Se till att du slipper vara helt själv under provtagningen. Man vinner mer än bara tid på att vara två eller tre.
3. Ta dig tid att titta runt lite och låt inte tidsplanen vara giljotinens bila utan snarare ett bäst-före-datum.
4. Om du hade tänkt ta med några CD-skivor att lyssna på i bilen så kan det vara bra att packa ner dom i väskan innan du åker.
5. Åk till Sollefteå nån gång i ditt liv. Sollefteå var nog resans guldkorn.

Kram!

/Erik

Tjoo igen!

Denna veckan har det faktiskt inte hänt så mycket här påkontoret för min del. Har mest suttit och gått igenom en grundkurs i CAD och skrivit lite grejer. Har faktiskt försökt ha fett med framförhållning så jag har börjat skriva på grejer till slutrapporten. Typ lite bakgrundsgrejer och beskrivningar av modeller och sånt. Förhoppningsvis slipper man tokstressa med rapporten i slutet om en håller på å skriver in lite grejer sådär när tid finnes.

Nu är det ju också såhär att valborgshelgen börjar imorgon och därför har jag  varit sjukt upptagen med att leta musik/förbereda/meka musikprylar och sånt. Spelar ju 6 dagar i rad med start nu imorgon fredag. Imorgon på disputationsfest, lördag på agave, söndag på smålandsfestivalen, måndag innan Ansiktet på svandammshallarna samt på efterfesten till spelningen på B.J., valborg på V-dala med Mashup Int. och Marcus Price & Carli sen onsdagen på agave igen. Jag kommer vara helt förstörd men det får det vara värt! Har suttit här och "fuskat" lite och allt, hållt på med musikgrejer när jag egentligen borde exjobba hähä... Men som sagt inte massa att göra denna veckan ändå så det är chill.
Tanken är att jag ganska snart ska få göra en skarp utredning själv här, med handledaren bredvid såklart. Känns askul men ändå lite press liksom, men aja! det löser sig, en är ju grym.

Imorgon vet jag inte om jag kommer ha tid för att skriva, är ju i princip upptagen 24h om dagen nu fram till 2:a maj men kan kanske hinna trycka in ett inlägg.

Aja! hörs vi så hörs vi!

Hare!

Bullergubben!

Tjo!

Denna veckan är det jag Ricardo som ska skriva lite här. 

Som titeln kanske avslöjar så exjobbar jag inom buller, något som jag fastnat för lite sådär iom att jag håller på med massa musik och fått leka med buller i bl.a. kandidatprojektet och luftblocket. Närmare bestämt ska jag upprätta nya rutiner för bullerutredare på Vectura och lära mig massa kul!

Sitter på kontoret vid stora torget och chillar framför två feta skärmar största delen av tiden.

Typ såhär

Just där satt jag även med min dator och kollade grejer.

Hittills har jag suttit och pressat in kunskap i huvudet. T.ex. började jag med att lära mig och räkna på de beräkningsmodeller som används i Sverige för att modellera buller. Jag fick konkreta exempel av "möjliga" nybyggnader som jag skulle beräkna bullret på. Det hela innebar att sitta och kolla på kartor (eniro/google/trafikverket) för att se hur området såg ut, leta fram trafikvärden och sen räkna för hand hur bullernivån skulle bli vid tänkta fasader. Ganska kul faktiskt!
Just för spårburen trafik blev det ganska mycket beräkningar så då fick excel komma fram med största kalkylarken ever!

Lite simultant har jag även suttit och lärt mig lite CAD typ såhär

Ska även få lära mig arcGis.
Dessa två program används för att bearbeta indata som sedan ska importeras in till själva modelleringsprogrammet för buller, SoundPLAN som det heter.
Förutom bullerutredningar gör akustikfolket på företaget även ljudmätningar för fasaddämpningar och fönsterdämpningar och sånt. OCH så har de börjat med taluppfattningsförmåga från högtalarsystem (tänk meddelanden till resenärer på stationer/perrongen) vilket är ett ganska spännande fält enligt mig!
Just detta innebar att jag i fredags hela dan fick sitta med och leka ljud med min handledare Henrik och en kille som kom ner från borlängekontoret för att lära sig också. Vi satt och gjorde massa oljud med högtalare i ett rum och utförde mätningar. Sen satt vi även några timmar med att göra ett experiment just  inom taluppfattning. Det hela gick ut på att med tre olika högtalare få tre olika bra "mätvärden" på taluppfattningsförmågan. Vi hade en bra högtalare där man kunde uppfatta allt perfekt, en högtalare med modifierade EQ-inställningar så att allt ska kunnas uppfattas bra men inte perfekt, sen sista fallet var en högtalare där det skulle vara svårt att uppfatta talet. Men eeeeeeh... det lyckades vi aldrig få till hur vi än försökte.... ja ni kan se bilden nedanför...
Trotts all misshandel så lät den på tok för bra hela tiden, så vi fick ge upp och ska istället förvränga signalen digitalt med effekter.

Yes! Sen har jag även suttit med på en mindre utredning en eftermiddag för att få överblick och lära mig SoundPLAN lite.

Så här två veckor in i exjobbandet tycker jag det hela känns skitbra! Alltid kul att leka med massa program å ljud och allt möjligt. Sen är själva kontoret sjukt mysigt och alla människor softa å sköna. Sitter t.o.m. med Pia från klassen här som också exjobbar Woooooooo!

Just nu denna veckan sitter jag med mer CAD och ska någon gång vara med och göra klart utredningen jag fick vara med på i fredags.

JAPP!

Hare gött så hörs vi nog senare i veckan!

Lunsj seminar og vinlotteri

Idag är det fredag och det betyder två saker: Lunchseminarie och vinlotteri!

Kl 11 varje fredag har avdelning alltid lunchseminarie. Det är precis som det låter. Under lunchen presenterar olika personer från avdelningen projekt de deltagit/ deltar i eller något annat som de jobbat/ jobbar med. Det är superkul att gå på dessa och få lära sig mer om vad alla gör, vilka projekt DNV deltar i och vilka tjänster och kompetenser som avdelningen kan erbjuda. Detta är ett sätt att internutbilda och att avdelningen ska få veta vilka olika projekt som drivits eller som pågår. Idag fick vi höra om ett kompetensprojekt i Arktis som innebär att öka kunskapen kring områdena i Arktisk med avseende på petroleumverksamhet, allt från fysiska utmaningar till regulationer ingår.  

Sedan kl 14 är det alltid vinlotteri. Vinlotteriet innebär att man köper en lott eller fler för 5 NOK styck och så koser (myser) man sig tillsammans och äter gotteri (godis). Ett fint avbrott på fredagseftermiddagen. Och som vanligt så vann jag inget denna gången heller!

PS: Norskt godis är inte alls lika bra som svenskt och utbudet är definitivt inte lika stort. Vinet (eller alkoholhaltiga drycker generellt) är dessutom svindyrt, så vill man bli full får man antingen ha tur eller importera! :P

Två steg fram och ett steg tillbaka

Ja, så kan man sammanfatta hur det är att skriva exjobb. Liksom vårvädret! I nästan två veckor har det varit strålande sol var dag, men så idag börjar det snöa?! April april, jag säger då det, men mot vår går det ändå.

Men åter till exjobbet. Hur går det då? Ja framåt får man väl ändå säga. Jag började inte förrän i början på mars. Så än så länge har jag bara jobbat med det i drygt en månad, vilket innebär att den tiden har jag mest spenderat på min litteraturstudie. Så några spännande resultat har jag dessvärre inte att visa, än. Litteraturstudien har dock innefattat allt från hur oljereservoarer uppkommer och hur tillståndsprocessen är för att få lov till att borra till vilka utsläpp som sker i samband med borrningen och hur de påverkar miljön och de resurser som lever i havet. Sedan är det även en ganska omfattande studie i hur själva riskmetodiken fungerar och hur de båda modellerna vars resultat jag ska analysera är uppbyggda. Det är mycket att sätta sig in i, men det som gör det så spännande är att det är så mycket nytt och inget man direkt har kommit i kontakt med under hela utbildningen. Och ibland blir det lite extra intressant när man måste läsa rapporterna på norska. :)

Men så var det detta med ett steg bak. Från början skulle jag få resultaten från modellerna levererade till mig, då de har blivit gjorda tidigare för den platsen jag studerar, som för övrigt heter Pumbaa. :) Men p.g.a. lite sega svar från företaget som gjort körningarna har vi (Jag och min handledare) bestämt att jag ska köra modellera själva. Det ger ju trots allt mer att även lära sig att köra modellerna. Så långt inga problem tänker jag, vi har all data vi behöver!

De ena modellen är dock en hyfsad ny modell som dessvärre ingen på DNV vet hur man kör, utan bara mannen i USA som utvecklat den. Han hjälper mig dock gärna, men de +7h i tidskillnad och att modellen enbart består av exe-filer som måste köras i MS DOS gör det lite klurigt. Ja precis MS DOS, den lilla svarta kommandorutan man blev introducerad till i introdatakursen och som aldrig förstod varför man någon gång skulle behöva använda. Haha..tydligen nu!

Jag googlade lite och insåg att den svart rutan inte alls var så farlig som jag tidigare trott. Bra tänkte jag och satte igång. Felmeddelande 1: Filerna funkar inte på min dator för att de inte är kompatibla för Windows datorer. Får nya filer och provar igen. Felmeddelande 2: Inte kompatibla med min dator, jag har 64-bit och den vill ha 32-bit, jag har Windows 7 och den vill ha Windows XP. Suck och ingen har den dator jag behöver! Men det visar sig dock att GIS-experten Gjermund skrivbordet bredvid har exakt det jag behöver långt in under skrivbordet. Vi dammar av burken som inte blivit använd på ett antal år och kör på! Felmeddelande 3: Jeg kan icke huske passordet mitt, säger Gjermund. Tur att de har IT-support. Jag lägger över filerna och denna gång funkar de. MEN det blir åter felmeddelande, någonting i programvaran som saknas... Ja och där är jag nu! Ibland, som nu, önskar jag att mitt intresse för datorer varit större. Jag håller dock modet uppe och tänker att det är väl ändå motgångarna som är utmaningen?

Nästa inlägg blir garanterat mer lättsamt! :)

Avslutar med några bilder. Dessvärre är de inte tagna nu hur mycket jag än önskar.

En sådan här kan man låna om man ska på möte inne i byn, miljövänligt och bra!

DNV ligger precis vid Oslofjorden så på sommaren kan man spise lunch på bryggan.

Ett äpple (En frukt?) om dagen håller doktorn borta. Två gånger i veckan får vi fruktkorgar likt denna till kontoret. MUMS!

Rapportering från Norge

Denna vecka har turen kommit till mig, Josefin Svensson, att ta hand om exjobbsbloggen. Spännande! Hoppas att jag inte ska tråka ut er allt för mycket. Som titeln på inlägg avslöjar gör jag mitt exjobb i vårt kära grannland Norge. Ett spännande och lite annorlunda äventyr! Man kan ju tycka att länderna är ganska lika, men skillnaderna är trots allt ganska stora speciellt inom kulturen. Men mer om det framöver.

Exjobbet gör jag på ett vad man kan säga risk management företag som heter Det Norske Veritas (DNV). Egentligen är de en oberoende stiftelse som arbetar för att skydda liv, egendom och miljö. Stiftelsen grundades i Norge 1864 för att klassificera handelsfartyg, vilket fortfarande är ett stort verksamhetsområde. Idag har de även stor verksamhet inom olja och gas industrin, Energy and Sustainability samt Business Assurance. Att de är en stiftelse gör också att de har möjlighet att lägga en stor del av verksamheten på forskning. Fantastiskt bra kan jag tycka!

För många brukar DNV vara ett okänt förtag, men de är annars ett globalt företag med ca 300 kontor i över 100 länder runt om i världen. Bara på deras huvudkontor i Høvik, utan för Oslo, där jag gör mitt exjobb är det ca 2000 anställda. Lite coolt, vart är alla de undrar jag?!

Men vad gör jag då här i Norge tänker ni kanske nu? Jo, lite kort förklarat började det hela i somras då jag var med på deras årliga sommar projekt för master studenter, likt ett internship. Tips inför sommaren: Många ingenjörsföretag i Norge erbjuder någon from av internship eller projektanställning under sommaren. Om man vill lära känna Norge lite bättre, samtidigt som man får relevant erfarenhet och klirr i kassan. Håll utkik! Jag gillade företaget skarp och genom min projektledare blev jag bollad vidare till avdelningen där jag är nu. Jag trivdes så bra i Oslo med så det kändes inte alls som ett problem att flytta hit.

Avdelningen jag är på heter Environmental Monitoring och jobbar främst med miljörisk bedömning inför och miljöövervakning i samband med prospekterings borrningar (Exploration drilling) ute till havs på den Norska kontinental sockeln. De har utvecklat en metod för att utföra miljörisk bedömning av värdefulla resurser som finns i havet (Koraller och svampar) kallad Coral Risk Assessment. I denna metod inkluderas modelleringar av utsläpp av borrkärnor och borrvätskor som sker i samband med borroperationen. I mitt exjobb ska jag utvärdera resultat från två olika modeller för att förhoppningsvis kunna hitta förbättrings möjligheter i både modellerna och riskmetoden. Väldigt kort förklarat!

Ja, nu har ni i alla fall fått en liten presentation om var jag är och vad jag gör!

Vi hörs!
/Josefin

Hej!

Jag heter Eva Westin och roar mig som flera andra med bajsvatten. VA-terminen var en höjdare, likaså att kolla på reningsverk på utbytet i Vancouver. Efter modelleringsblock hade jag heller inget emot att jonglera runt med skitmycket siffror. Detta var utgångspunkten då jag i december aktivt började fråga efter exjobb, efter en nedlagd plan på att leka med biogas i Tyskland.

På en VA-klusterdag med Bengan på Ångan (...) träffade jag flera intressanta folk som erbjöd exjobb åt alla håll och kanter. Det jag fastnade för mest var just ett biogasprojekt. Att min handledare var lite tysk och att våra föräldrar kände varann var roliga detaljer som kommit fram efterhand. Jag gillade också att det var ett storskaleförsök för första gången, och att det framgick att ingen riktigt visste vad som skulle hända eller om det skulle fungera överhuvudtaget.

Nu sitter jag alltså härute på Himmerfjärdsverket, en halvtimme med buss från mitt halva vardagsrum i andra hand i Tumba i Botkyrka kommun på gränsen mellan Sörmlands och Stockholms län. Buss ja. Jag cyklar ibland, men bara där det är cykelväg. Cykeln togs hit med pendeln från Uppsala, mycket praktiskt.

Den mesta delen av min tid umgås jag med en röd jätte på 2,5 ton. Den har kallats slamdraken, helvetesmaskinen och EXRT-centrifugen. Slangar har satts igen, slam har sprejat på tak, väggar och golv, alarm har inte utlösts och för några veckor sedan provade vi på slamöversvämning.

Översvämning

Draken

Nu har jag mer eller mindre lyckats tämja draken. För den som undrar hur det funkar egentligen så går det väl till... ungefär.. såhär... Den klarade sig inte över hela påskhelgen, men då var allt som hände att den automatiskt stängdes av. Vilket är att föredra framför översvämning på gårdsplanen. Vi tampas två gånger i veckan ungefär för att skrapa ur plast som satt igen den och spola rent. Det kan se ut såhär fint.

Färg

Apropå skyddskläder så kan bataljerna med slamdraken ibland bli lite skitiga. Då är det regnkläder, stövlar, glasögon och hörselskydd som gäller.

Allting på

Andra dagar tar jag hissen 50 våningar ned i underjorden för att hämta slam från rötkammarbottnen. Då ser man inte fullt lika hysteriskt ut.

Hiss

 Det finns även en helciviliserad del härute med kontorskorridor, lunchrum, fruktfat och:

Det finns även ett gym här som man kan roa sig på, vilket det är dags för nu! Jag känner att det finns fler intressanta aspekter att ta upp; lunchmatssystemet, äventyr i underjorden och kanske lite labjox. Fortsättning följer, i en eventuell uppdatering, om inte slamdraken tar upp för mycket av min tid.

Tjipp.

Svettigt värre

Eftersom det är helgdag i Sverige så tjuvar jag lite av början på nästa bloggvecka för att hinna lägga upp ett andra och sista inlägg... 

Efter TV-inspelningen fortsatte veckan med solar radiation tester ute i solen. Det börjar blir riktigt varmt här nu, 36 grader i skuggan. Vissa dagar är hettan verkligen en utmaning, men som svenska är man rätt törstig på sol och värme efter ett mörkt vinterhalvår. Så jag njuter av att vara ute i solen, medan mina kollegor däremot håller sig i skuggan och tycker att jag är galen som inte gör det. Just nu är det en bra tid på året för att göra solar radiation tester, eftersom solinstrålningen är som störst för Bangladesh i april. Dock är det inte helt moln- och regnfritt denna månad, vilket gör att man inte alltid kan genomföra de tester som planerats. Det är väldigt frustrerande att inte kunna påverka vädret nu när det börjar gå mot slutfasen av min tid i Dhaka. Det enda som blir lidande är min resplaner efter och det får man väl stå ut med. 

Självklart var det clashes och strikes även denna vecka, 36 timmar från onsdag till torsdag. Under torsdagen då jag och min kollega Yousuf skulle påbörja en andra testomgång ute i solen hörs en skottlossning. Jag tittade på honom för att bekräfta om jag hört rätt. Han nickade och vi fortsatte som om inget hade hänt. Tidigare på dagen hade vi också sett röken från cocktails bomber längre bort. Så länge det är långt bort så tar ingen det riktigt på allvar utan är, som jag nämnde tidigare, en del av vardagen här. Hoppas att detta kommer att ändras, men dröjer nog till efter nästa val och efter att de dömt alla krigsförbrytare från Liberation war 1971.

Trots att jag befinner mig här fick jag nöjet att fira lite påsk, blev nämligen bjuden på påskmiddag hos några svenskar. Påskgodiset smakar lika gott här om inte bättre, men saknade letandet av påskägg och äggpicknincken.

Hoppas ni där hemma har haft en härlig påskhelg och vill hälsa nästa bloggare Eva Westin välkommen!

Från det lilla  landet med det stora hjärtat

Tack Ida för överlämnandet efter förra veckan, skönt att få uppdateringar från Skåne.

Här kommer nu uppdateringar från ännu sydligare breddgrader, nämligen Dhaka.

Där jag, Erika Lundgren, just nu gör mitt ex-jobb på institutionen för Biomedical Physics and Technology at University of Dhaka. I grunden är det ett MFS (Minor Field Studies) som går ut på att utveckla en semi-permanent behållare för ytvattenrening med hjälp av solar pasteurization. Som ni kanske vet är grundvattnet på många ställen kontaminerat med arsenik. Det finns mycket forskning kring arsenikrening här, men den är alldeles för kostsam. Institutionen har sedan länge arbetat med att ta fram enkla och billiga lösningar för att kunna rena ytvatten på landsbygden i Bangladesh. Metoderna har varit att använda material som delvis finns tillgängliga på landsbygden och sedan använda solen som energikälla. Det är verkligen jätteintressant att vara här och få ta del av detta. Ex-jobbet har dock tagit en annan riktning än vad som var tänkt från början, vilket känns som ett ganska vanligt fenomen utomlands. Undersöker mer hur man kan optimera själva behållaren för att minska värmeförluster och konvektion istället för att testa mikrobiell aktivitet. Detta eftersom det redan finns en student som är mikrobiolog och genomför sådana tester, men vi samarbetar så mycket som möjligt.

Min handledare och resten av institutionen är så härliga! De är som en enda stor familj och man kände sig välkommen på en gång. Har gjort en del olika aktiviteter med dem, besökt bla en sällsynt regnskog i sydvästra delen av Bangladesh. De tar verkligen väl hand om mig här, framför allt min handledare Siddique. Han är otroligt inspirerande och skulle kunna beskrivas som en blandning av Mahatma Gandhi och Einstein. Har fått ta del av alla hans olika uppfinningar och spenderat många luncher med att diskutera landets politiska situation.

Men för att berätta lite om min vecka, så började den oväntat med att ett tv-team kommer till vår avdelning på måndagsmorgonen. (Se bilder!) De gjorde ett reportage om de olika alternativen av lågkostnads vattenrening som institutionen tagit fram. Jag hoppas att man med detta program lyckas sprida informationen om hur man på ett enkelt sätt kan erhålla säkert dricksvatten.

Varje vecka har inte börjat såhär, men det har sannerligen varit två händelserika månader i Bangladesh. Man slutar aldrig förvånas över vad som kommer här näst, vilket är spännande. Redan andra dagen efter min ankomst, då vi var på väg till universitetet för första gången, hör man en kraftig smäll och rökmoln uppenbarar sig på vägen. Chauffören byter bara fil och kör cool lugnt vidare. Min handledare förklarar att det bara var en cocktail bomb för att skrämma folk inför kommande strike/clashes. Jag förstod på deras lugn att detta inte var något ovanligt. Vilket dagen därpå bekräftades då jag och några kollegor från avdelningen var på väg tillbaks till campus från att ha spelat basket, när ytterligare två bomber smäller i bussarna framför oss. Mina kollegor rycker genast in och försöker hjälpa folk ut ur bussarna samt släcka elden. Ingen kom till skada som tur var och vi kunde lugnt gå tillbaks till avdelningen.

Fick alltså ganska tidigt känna på de politiska oroligheter som råder i landet. Där varje vecka innehåller minst en "Hartal", som är våldsamma strikes/clashes. Dessa typer av clashes har ökat i och med det kommande valet. Men oftast utlyses dem en till två dagar i förväg, så att man kan undvika oroligheterna.

Trots denna situation har jag fått uppleva många fina sidor av landet också. Det kändes väldigt speciellt att komma hit igen efter att ha bott här som liten. Minns såklart inte så mycket, men känns på något vis bekant att vara här. De välbekanta dofterna, färgerna, musiken och ljudet av trafiken gör att man känner sig hemma. Men framför allt är det alla möten med människorna här som gett avtryck och deras erfarenheter. Bangladesh är ett land som har utsatts mycket allt från översvämningar, cykloner, svält, arsenik kontaminerade brunnar till befrielsekrig och korrupta ministrar. Detta har gett invånarna en unik styrka och deras hjärtan är större än någon annans jag nånsin mött.

Med dessa rader vill jag avsluta mitt första blogginlägg, långt och välbeskrivande blev det. Men hade mycket att dela med mig och vem vet när nästa tillfälle ges, internet här inte att räkna med.

Önskar er alla en glad påsk!

Sista dagen med bloggen!

Hej alla :)
Nu är det sista dagen för mig med bloggen. Veckan har varit lite av en berg-och-dalbana, det har gjorts några upptäckter men även en del problem har dykt upp. Fast så är det ju med exjobb :)

Just nu sitter jag i soffan hemma hos mina föräldrar i Blekinge. Dagen ska spenderas med att vara ute i det fantastiska vädret, äta söndagsmiddag och att läsa om biofilmskinematik och diffusionskoefficienter. Jag sa när jag började exjobba att jag inte skulle jobba på helgerna men ibland är det lite svårt att hålla sig, speciellt om man vet att veckan kommer gå så mycket smidigare om man gör lite innan den börjar.

Jag tänkte avsluta med en liten bild på något jag hittade på kontoret i veckan. Vårt kontor är ett rum där de har haft exjobbare under en väldigt lång tid och man kan hitta väldigt mycket grejer där. Här kommer ett exempel:

Hur länge tror ni dessa legat där? Det sorgliga är att min dator faktiskt har diskettläsare, vilket kan ge en stark fingervisning om dess hastighet och prestanda!

Nu är det dags för mig att avsluta min bloggvecka och hälsa nästa bloggare välkommen, Erika Lundgren :) Det ska bli spännande att läsa om kommande bloggares äventyr!

Tack för mig!

Här händer det grejer!

Idag har sannerligen varit en intressant dag på exjobbet!
Förmiddagen började med ett möte med handledare, ämnesgranskare och en doktorand som jobbar lite med liknande grejer som mig. När vi möts är det alltid samma visa; fyra personer som är jätteintresserade av anammoxbakterier och som inte kan sluta prata. Det kommer alltid upp fler frågor än vad vi hinner besvara på våra möten vilket både är fantastiskt roligt men också lite stressande. Det är svårt att begränsa sig när man vill så mycket!

Ivrig efter vårt möte joggade jag till labbet och startade ett nytt experiment där jag tillsatte nästan fyra gånger så mycket näringsämnen (ammonium och nitrit) mot vad jag brukar, något som både jag och mina handledare var ivriga att se resultatet för. Men då återkom det där fenomenet som ivriga människor alltid stöter på: DET ÄR BÄTTRE ATT TÄNKA FÖRE! Trycket i min flaska steg väldigt mycket mer än vi förväntat oss och plötsligt står det ERROR på mätaren... Som tur var såg jag det i tid så flaskan exploderade inte och sensorn klarade sig.

Så nu sitter jag här, klockan är tjugo över fem och det är snöstorm utanför fönstret (Ja, i Skåne!! :) och försöker komma på ett nytt angreppssätt. De resultaten som jag hann få innan mitt error uppstod visade nämligen på något helt nytt! Det blir nog en lång kväll på kontoret för detta är så intressant att jag faktiskt inte vill gå hem :D

Här kommer några bilder från labbet idag:

Så här se mina små bärare ut :)

På VA-labbet har vi givetvis W-blå labbrockar :D

Här tillsätts nitrit och ammonium

Hittade panoramafunktionen på min mobil :D

Nej nu ska jag återgå till mina resultatanalyser och se om kvällen kan erbjuda några aha-upplevelser!

Ta hand om er!

Ida

Är jag en förrädare eller en spion som kollar in konkurrensen?

Ja, här sitter jag, Ida Gustafsson i helt fel del av landet – i alla fall om man utgår från vår kära utbildning. Jag sitter på ett ganska litet kontor delat med fyra andra exjobbare på institutionen för kemiteknik på LTH (Ja, lunds tekniska högskola!). Det kan tyckas konstigt att jag hamnade här, jag vet själv inte riktigt hur det hände, men följer man sin nyfikenhet väntar nästan alltid spännande äventyr.

Jag skriver mitt exjobb på VA Syd i samarbete med avdelningen för VA-teknik på LTH. Mitt arbete handlar om att arbeta fram metoder för aktivitetstest av anammox och andra bakterier som är aktiva i processer där anammox används. Det är mycket trial and error för att hitta på metoder, två steg fram och ett tillbaka, men det är väl lite det ska vara att exjobba :P

Nog för nu om de små bakterierna och mina metoder! Det ska bli kul att få dela med mig av min vecka med er!! Jag har storslagna planer för veckans laborationer så nu håller vi gemensamt tummarna för att snöstormen (ja jag vet, snöstorm i Skåne!) som stundar inte blir så farlig som de varnar så att jag kan komma till jobbet imorgon och labba :D 

Avsutar med en bild som hänger på white-boarden på avdelningen för VA-teknik:

Ta hand om er!

Ida

Solsken och vårblommor.

Avslutar min vecka som W-exjobbsbloggare med två bilder från min torsdag och fredag på reningsverket. Den första bilden visar hur jag ser ut när jag går omkring på verket och samlar in prover att analysera i labbet och på den andra bilden ser ni spår av att våren börjar komma till Gävle! (det var dock -14 grader kallt när jag anlände till Duvbacken i fredags, men det ignorerar vi när vi tittar på vårblommorna - ellerhur?). Solen sken på mig både torsdag och fredag, och det är väl ett perfekt sätt att avsluta exjobbsbloggveckan - med solsken i tankarna! 

Nu lämnar jag över till finaste Ida Gustafsson, som tyvärr flyttat ner till Skåne och nu befinner sig på tok för långt borta från Uppsala!

Jo, det är sant, jag har såhär långa och läckra ben! (ytterst nöjd över hur jag med fotoperspektivet lyckades förvandla mig själv med min näst intill dvärglika längd på 157 cm till en lång och ståtlig tjej!). 

Det bokstavligt talat spritter i hela kroppen när vårens första blommor börjar titta fram - tycker ni inte det?

Setback.

Ett exjobb skall väl knappast vara en dans på rosor, men att efter nästan tre veckors provtagning upptäcka att jag fått en analysmetod felbeskriven av labpersonalen - det känns bara lite fööör mycket för mig. Exjobbsångesten var ett faktum igår kväll och inte ens tio omgångar Candy Crush kunde bota den. 

Igår eftermiddag beslutade jag och min handledare på grund av ovanstående (inte Candy Crush då, utan att jag eventuellt har fullt med oanvändbara mätresultat) att jag idag skulle ta en fridag från mätningar på Duvbacken och rekapitulera läget lite inne på Sweco-kontoret. Skönt att slippa bilresan upp till Gävle och mindre ångestladdat än jag igår kväll föreställt mig att sitta hela dagen och jobba med min mätdata. Dessutom var det fullt av trevliga kollegor på kontoret som förde tankarna till annat plus att dagen avslutades med ett uppmuntrande samtal till en annan Sweco-kollega med mycket kunnande om bio-P-processen och med en hel del bra inputs angående mina försök. 

Ny tag! Imorgon bär det av till Gävle igen för nya mätningar. Försöksperioden får förlängas lite och jag spenderar även nästa vecka i labbet på Duvbacken...

Avslutar dagens något negativa inlägg med en mycket positiv bild från kandidatkalaset 2011 och minns känslan i kroppen när W:s egna musikvideo gick igång och alla började hoppa runt och dansa som galna -förstår äntligen Loreens sång Euforia! Hoppas att alla ni som läser känner inspiration inför nästkommande examensfest - den kommer till skillnad från exjobbet att vara en riktig dans på rosor!  

Tänk om...

Tänk om det var sommar istället för tidig vår och aktivslambassängerna var pooler - DÅ vore tillvaron glassig en solig dag som denna! Livet på ett reningsverk kan faktiskt vara rätt härligt, vad sägs som den här stämningsfulla lunchbilden:

Reningsverksjobb = drömjobb?

Igår åkte jag hemifrån Flogsta låghus kvart över sex på morgonen och först klockan åtta på kvällen rullade jag in med bilen i garaget igen - nästan fjorton timmars arbetsdag! Jag spenderade alltså mer än elva timmar instängd i labbet igår. Jag tycker visserligen att det är trevligt att vara i den praktiska fasen av exjobbet (föredrar provtagning och försök i labbet framför litteraturstudie alla dagar!) men nog kunde jag önska att provtagningsresultaten var lite roligare... Känner mig smått skrämd över tanken på att behöva tolka dessa resultat.

Här kommer ett gäng bilder från de senaste veckorna (betydligt mindre glassiga än den tidigare sommarfrukost-med-jordgubbar-och-nötter-och-barfotafötter-bilden...)

Bajsprover

Fosforsläpps- och upptagsförsök (notera ispåsarna, man-tager-vad-man-haver-för-att-hålla-konstant-temperatur-när-vattenbad-saknas ungefär, jätteproffsigt!)

Fosfatfosfor- och ammoniumkväveprover

Kan vara bra att ha stänkskydd när bajsproverna ska plockas in

Hydrolysförsök

Problemet när alla tomma provbyttor radas upp på morgonen är att jag direkt ser hur oäääändligt länge jag ska stå inne på labbet

Reagenslösningar för fosfatprover

En liten trevlig manick som mäter VFA så att jag slipper utföra fempunktstitrering manuellt

Ett kvävgasmonster som jag fortfarande är lite smått rädd för

Kanske inte de mest spännande bilderna - men nu vet ni hur min vardag ser ut för tillfället!