Erik tar ner skylten

Grüessech!

Nu kommer då mitt sista inlägg i bloggen, sen ska jag återgå till arbetet till fullo igen. Jag tänkte avsluta med en enkel liten lista med ups and downs, eller strikes and gutters, eller hissningar och dissningar. Name it what you want. Högst eventuellt kommer jag även att ge en liten framåtblick. Siffror är ju bra, det vet varje ingenjör. Därför ger jag er:

Siffror jag minns och nummer jag helst vill glömma
Exjobbet har hittills inneburit:
0 st tappade flaskor, bortblåsta anteckningsböcker eller kvarglömda jackor. Fett bra jobbat, tycker jag. Jag glömde dock min jacka en gång, men vi åkte tillbaks och hämtade den.

1 st punkteringar på bilen, mellan Söderhamn och Gävle. Hade jag satsat pengar på en sån händelse hade jag vart miljonär nu. Men tyvärr gjorde jag inte det.

2 st doktorander hängde med ett tag, från Uppsala till Haparanda och från Torneå till Umeå. Tack Jakob och Minh!

5 st bensinmacksbesök blev det, varav två på OKQ8 i Gnarp. De övriga var Kalix, Jönköping och Uppsala innan bilen återlämnades

Solnedgång i Gnarp

9 dagar var jag ute och åkte, dock inte i streck. Men de första sju var i en bit.

438 bilder tog jag under provtagningen. Rätt mycket att gå igenom...

Skellefte älv, vid kraftstationen Kvistforsen.

4150 km åkte jag sammanlagt för att få ihop mina vattenprover. Och i sann W-anda valde jag att hyra en V60 drivE, som var sjukt bränslesnål. 

Tack för pengarna, Naturvårdsverket!

många st sorgliga luncher vid nergångna vägkrogar. Vissa hade stor läsk, andra hade inte det. Minsta pizzerian jag någonsin sett var i Kristianstad, den största sportbaren jag hittills vart på fanns i Piteå (!).

∞ många intryck. Sverige på hösten är magiskt, och om man har turen att få se hela östkusten från norr till söder så slutar man aldrig fundera på det.

Gävle kl. 21:00 ungefär

Ja, som ni ser så finns det alltid en massa att skriva om. Timmarna i bil räknade jag inte, liksom de timmar hittills och alla kommande jag tillbringat i labbet. Men det är en himla massa!

Nattlig provtagning försökte jag undvika så gott det gick, men sista dagen jag hade hyrbil kom jag hem halv 2 på natten... Men det är väl så att när man jobbar för något eget så gnäller man inte utan biter ihop och kämpar vidare. Provtagningen tog i och för sig bara en dryg vecka, med planering och extradagar kanske tre. Litteraturstudieskrivandet tog också ungefär tre veckor, labarbetet tar väl minst tre månader. Men hur kul är det med bilder på pipetter och Erlenmeyerkolvar? Just det.

Det var allt från min sida! Tack och bock, ha det så bra och njut de stunder ni kan av exjobbet, det är ju faktiskt det sista (och roligaste) momentet i utbildningen.

/Erik Ribeli

När bilen tystnat

Slutet på ett moment är ju ofta början på nästa, och så var det även på exjobbet. Provtagningen var magisk (och på allmän begäran kommer här en bild på Sollefteå också, samt två på vägen dit), men nu när jag är tillbaks i Uppsala och står framför en hög med vattenflaskor, stor som små, så inser man att det roliga visserligen (till viss del i alla fall) är över och att en mängd arbete är kvar.

Fint! (Jag kanske bör tillägga att jag inte såg speciellt mycket av staden Sollefteå. Men resan dit var fantastisk, vädret soligt och ganska varmt för att vara oktober och motivationen på topp.)

Det jag dock tänkte lägga fokus på idag är labarbetet. Jag hade nämligen fått ihop drygt 450 liter vatten som skulle undersökas. Fyrahundrafemtio liter. Det är ganska mycket och ganska tungt. Men eftersom många bäckar små blir en stor å så var det i princip bara att börja jobba.

Första steget var att rena de saker som jag skulle använda vid analyserna. Glasflaskor, bägare, pincetter och mätkolvar skulle brännas i ugn en hel natt, det speciella pulver som föroreningarna skulle fastna i skulle kokas i olika lösningsmedel i fyra dygn, och alla flaskor skulle få en tillsats interna standarder (Hej Analytisk miljökemi!) som också de behövde vägas och mätas upp. 

Efter det kom steg två, extraktionerna, som lyckligtvis gick ganska fort; innan jag åkte gjordes analyserna en i taget, men under tiden som jag var ute och åkte fick vi in en extra pump och annat material så att jag kunde köra fyra extraktioner samtidigt:

Det som händer i detta steg är att vattnet som pumpas igenom pulvret släpper ifrån sig alla föroreningar, eller åtminstone de flamskyddsmedel jag var ute efter. Sedan samlas vattnet upp i en lika stor stålflaska och (snyft) slängs...

Sedan är det en massa koncentrerings- och elueringssteg kvar, för till slut ska de 12 liter man hade vara nere på 1 ml innan man analyserar det hela i en gaskromatograf. Tyvärr har jag dock behövt vänta med analysen så ännu kan jag inte säga nåt om hur mycket flamskyddsmedel som finns i vattnet (men jag föreställer mig mentalt hur Lena Ek står och darrar...)

Sånt där skit vill man slippa! Här har det blivit luft som kommit in på nåt vis, troligen pga en otät slang. Jag vet inte riktigt hur stort inflytande det har på provet, men man kan ju tänka sig att om föroreningarna sitter lite jämnt fördelat i vattnet så vill man inte ha ett område i pulvret där föroreningarna inte fastnar eftersom det är luft där.
Det inses lätt att den för föroreningarna tillgängliga volymen i pulret är mindre då, hälsar Gunnar Berg. VSV.

Det var någonstans i den här vevan som jag insåg skillnaden mot labbandet som man gjorde under utbildningen: för första gången så är det faktiskt fett viktigt att allt görs likadant och på rätt sätt, för denna gång är det resultaten jag är ute efter...

Som avslutning tänkte jag återigen ta med fem tips, denna gång till labarbetet:

1. Typiskt bra att börja långsamt, dvs med en extrahering i taget. Första gången man kör fyra parallelt blir stressig så det räcker ändå.
2. Att förbereda uppställningen dagen innan är en bra idé. Då kommer man igång tidigare och slipper offra lunchen för att va redo att stoppa pumpen när vattnet i flaskan är slut.
3. Om renandet av pulver tar fyra dygn (vilket det gör...) så är det slugt att fundera lite på hur fort det pulver man har minskar, så att man inte behöver vänta fyra dygn mellan extraktionerna 28 och 29.
4. Använd de fem timmar det tar för pumpen att få de 12 liter genom filtret till något smart. Inte facebook och roliga getter på youtube.
5. Tänk på att glas är bräckligt och svagt. Speciellt extraktionsrören.

Hare!

/Erik

Vattenkemi från norr till söder

Yowza!

Nu är det nya vindar som blåser, för nu är det Erik Ribeli som skriver! Jag gör mitt exjobb åt SLU, närmare bestämt på avdelningen för Organisk MiljöKemis (OMK) POP-grupp, och det jag skriver om är hormonstörande substanser i Sveriges vattendrag. Eftersom jag började i september så tänkte jag göra som så att jag börjar med en liten tillbakablick (=idag), sedan klargör jag nuläget typ imorn och så avslutar jag med att kolla lite framåt i tiden. Hur låter det?

Det första jag behövde göra var att läsa en massa artiklar om just hormonstörande ämnen i naturen. Det finns så sjukt många! Vissa är mer självklara, till exempel DDT, PCB eller fenoxisyror (lyssna på P3-dokumentären om BT Kemi eller Hormoslyret om ni vill veta mer om dessa) och där finns det också en massa litteratur att tillgå. Eftersom jag skrev i min exjobbsprojektplan att jag skulle kolla på "emerging organic pollutants" så var dessa välkända inget jag kunde jobba med, eftersom emerging innebär att de inte har undersökts ännu, eller bara lite. Efter kanske tre dagars läsande av "fel" litteratur och några diskussioner med min handledare så bestämde vi att fokus skulle ligga på bromerade flamskyddsmedel (BFR) samt perfluorerade ämnen (PFASs). Det som jag tycker är extra kul med detta är att det inte finns några studier på dessa ämnen som behandlar hela Sverige; Dalälven och Mälaren är några av få ytvatten som har undersökts hittills.

Steg två var sedan att bestämma vilka vattendrag som jag skulle ta prover i, och jag blev återigen överraskad av hur många floder det finns i detta land! Samtidigt som det är kul så känns det lite trist att jag inte kan ta prover i alla vattendrag, eftersom jag vill få fram bl.a. hur stora mängder av dessa föroreningar som når Östersjön.
Flamskyddsmedlen fick till slut bestämma hur många ställen jag kunde provta. Det blev 22 olika älvar, börjandes med Torne älv längst upp i norr, till Helge Å utanför Kristianstad.

Såhär såg provtagningen ut från mitt perspektiv: en massa timmar vid ratten, och några få där man faktiskt tog prover.

Mina verktyg: Hink, flaskor och ett rep. Repet höll för övrigt under hela provtagningen, oavsett hur strömt eller hur vattenfylld hinken var.

När man fått upp vattnet hälls den i olika flaskor; per ställe tog jag med ungefär 14 liter. 

Medan man antecknar en massa detaljer om Siten så kan man passa på att låta pH-mätaren jobba. Vi blev aldrig riktigt kompisar, eftersom det ibland tog larvigt lång tid för den att stabilisera sig.

Där pajade min planering: Punka på bilen! Första gången för mig, och jag fattar inte hur det gick till! Mitt på en enfilig E4 dessutom... Men man ska väl va glad över att det bara var ett däck som rök...

Provtagningen var bland det absolut roligaste jag gjort i mitt liv! Som tur var så hade jag tur med vädret hela tiden, och när man håller till vid azurblåa vattendrag och höstbrungulröda skogar, ja... då blir i alla fall jag helt lyrisk.

Jag tänkte avsluta med fem korta tips ifall ni ska ut och ta prover:

1. Anpassa inte tidsplaneringen efter Google Maps. Man kör mer än fem minuter fel per sträcka, tro mig.
2. Se till att du slipper vara helt själv under provtagningen. Man vinner mer än bara tid på att vara två eller tre.
3. Ta dig tid att titta runt lite och låt inte tidsplanen vara giljotinens bila utan snarare ett bäst-före-datum.
4. Om du hade tänkt ta med några CD-skivor att lyssna på i bilen så kan det vara bra att packa ner dom i väskan innan du åker.
5. Åk till Sollefteå nån gång i ditt liv. Sollefteå var nog resans guldkorn.

Kram!

/Erik