När bilen tystnat

Slutet på ett moment är ju ofta början på nästa, och så var det även på exjobbet. Provtagningen var magisk (och på allmän begäran kommer här en bild på Sollefteå också, samt två på vägen dit), men nu när jag är tillbaks i Uppsala och står framför en hög med vattenflaskor, stor som små, så inser man att det roliga visserligen (till viss del i alla fall) är över och att en mängd arbete är kvar.

Fint! (Jag kanske bör tillägga att jag inte såg speciellt mycket av staden Sollefteå. Men resan dit var fantastisk, vädret soligt och ganska varmt för att vara oktober och motivationen på topp.)

Det jag dock tänkte lägga fokus på idag är labarbetet. Jag hade nämligen fått ihop drygt 450 liter vatten som skulle undersökas. Fyrahundrafemtio liter. Det är ganska mycket och ganska tungt. Men eftersom många bäckar små blir en stor å så var det i princip bara att börja jobba.

Första steget var att rena de saker som jag skulle använda vid analyserna. Glasflaskor, bägare, pincetter och mätkolvar skulle brännas i ugn en hel natt, det speciella pulver som föroreningarna skulle fastna i skulle kokas i olika lösningsmedel i fyra dygn, och alla flaskor skulle få en tillsats interna standarder (Hej Analytisk miljökemi!) som också de behövde vägas och mätas upp. 

Efter det kom steg två, extraktionerna, som lyckligtvis gick ganska fort; innan jag åkte gjordes analyserna en i taget, men under tiden som jag var ute och åkte fick vi in en extra pump och annat material så att jag kunde köra fyra extraktioner samtidigt:

Det som händer i detta steg är att vattnet som pumpas igenom pulvret släpper ifrån sig alla föroreningar, eller åtminstone de flamskyddsmedel jag var ute efter. Sedan samlas vattnet upp i en lika stor stålflaska och (snyft) slängs...

Sedan är det en massa koncentrerings- och elueringssteg kvar, för till slut ska de 12 liter man hade vara nere på 1 ml innan man analyserar det hela i en gaskromatograf. Tyvärr har jag dock behövt vänta med analysen så ännu kan jag inte säga nåt om hur mycket flamskyddsmedel som finns i vattnet (men jag föreställer mig mentalt hur Lena Ek står och darrar...)

Sånt där skit vill man slippa! Här har det blivit luft som kommit in på nåt vis, troligen pga en otät slang. Jag vet inte riktigt hur stort inflytande det har på provet, men man kan ju tänka sig att om föroreningarna sitter lite jämnt fördelat i vattnet så vill man inte ha ett område i pulvret där föroreningarna inte fastnar eftersom det är luft där.
Det inses lätt att den för föroreningarna tillgängliga volymen i pulret är mindre då, hälsar Gunnar Berg. VSV.

Det var någonstans i den här vevan som jag insåg skillnaden mot labbandet som man gjorde under utbildningen: för första gången så är det faktiskt fett viktigt att allt görs likadant och på rätt sätt, för denna gång är det resultaten jag är ute efter...

Som avslutning tänkte jag återigen ta med fem tips, denna gång till labarbetet:

1. Typiskt bra att börja långsamt, dvs med en extrahering i taget. Första gången man kör fyra parallelt blir stressig så det räcker ändå.
2. Att förbereda uppställningen dagen innan är en bra idé. Då kommer man igång tidigare och slipper offra lunchen för att va redo att stoppa pumpen när vattnet i flaskan är slut.
3. Om renandet av pulver tar fyra dygn (vilket det gör...) så är det slugt att fundera lite på hur fort det pulver man har minskar, så att man inte behöver vänta fyra dygn mellan extraktionerna 28 och 29.
4. Använd de fem timmar det tar för pumpen att få de 12 liter genom filtret till något smart. Inte facebook och roliga getter på youtube.
5. Tänk på att glas är bräckligt och svagt. Speciellt extraktionsrören.

Hare!

/Erik