Traumatisk lunch

För att jag ska veta att mina små biogasreaktorer mår bra håller jag koll på vissa parametrar. Varje dag kollar jag hur mycket biogas som producerar och vilken koldioxidhalt gasen har. En gång i veckan kollar jag pH, fettsyror (fettsyror är en typiskt bra indikator på hur processen mår) och metanhalt i gasen. Nån gång ibland kollar jag kvävehalten (totalkväve och ammoniakkväve) och utrötningsgraden (hur stor del av det organiska materialet som faktiskt blir biogas).

Idag har jag kollat pH och samtidigt tar jag ut prov för en analys av fettsyror, de senare måste förberedas noggrannt! Jag tar ett prov ur varje reaktor och fryser dessa över natten, minst. Sen tinar jag dem i rumstemperatur och från varje prov häller jag över slam i två små rör, alltså totalt fyra små rör. Dessa centrifugeras och vätskan som ligger övers överförs från de två små rören från samma prov till ett litet rör, alltså totalt två rör. De två små rören lägger jag sedan i frysen över minst en natt och sen tinar jag dem igen. Sen tillsätts en droppe 1 M HCl (jag har inte behövt späda den själv, tack och lov!) och rören centrifugeras igen. Efter det sugs vätskan som är överst upp i en spruta (det var med den sprutan jag stack mig första gången) och vätskan ska sedan filteras i ett filter med porstorlek 0,2 mikrometer. Detta är inte helt lätt och man får kämpa för att få igenom proven. I måndags, när jag filtrerade förra veckans prov, skvätte det och jag fick så klart i håret. Det luktade URK! För att förtydliga hur illa vätskan luktar måste jag göra alla dessa överföringssteg i dragskåp... Hem och tvätta håret alltså!

I början när jag var här kände jag mig lite ensam, speciellt eftersom min ämnesgranskare ofta är borta och min handledare inte är här mer än på besök ibland. Under första veckan här var jag med om en traumatisk lunch. Min ämnesgranskare var borta och jag gick ner ganska sent för att äta. Vid ett bord sitter en person som också jobbar i biogasgruppen och vid bordet sitter också två andra personer. Med siktet inställt på att lära känna lite fler folk på institutionen satte jag mig vid deras bord, men till min fasa gick hon jag känner och en till av personerna nästan direkt. Kvar blev jag och en person vi haft som föreläsare. Jag vill inte nämna några namn men hon har samma förnamn som jag och har iaf föreläst avloppsvattenreningskursen, om mikrobiologi. Vet ni vem jag menar? Låt oss säga att konversationen blev lite stel och trevande, men vi hade ju åtminstone kursen att prata om. Snäll som hon var satt hon iaf kvar tills jag kvar klar, trots att hon åt upp före mig... Låter kanske inte så traumatiskt, men det var det! Typ.

Men detta har tack och lov ordnat upp sig! Det är nämligen två till exjobbare här, kinserna Qier och Tong som jag även delar rum med. De var inte här så mycket i början och sen tog det några dagar innan vi började prata med varandra och nu äter vi jämnt tillsammas. Det är t.o.m. så att jag ofta sitter vid "kinesbordet" i matsalen, det är det nästan aldrig någon annan som gör.

Igår åt jag lunch med två gamla klasskamrater som nu jobbar. Deras tips var att ta vara på sista terminen som student. Detta går ju lite emot tipset att göra så mycket man kan med rapporten nu, när man har tid. Men jag tänker mig att man kanske kan kombinera båda?

Over and out!
//Sara