"Kan vi få ditt visitkort?"

Hej gott folk, ny vecka och ny W:are. Jag är Sophie, jag gör mitt exjobb på Sweco i Örebro (lite knepigt med Örebro jag vet) och det går ut på att utvärdera en nybyggd rejektvattenbehandlings inverkan på totalkväveutsläppen vid Arboga avloppsreningsverk. Senaste nytt är att rejektvattenbehandlingsbassängen, som för övrigt kan vara det längsta ordet genom tiderna,  nu är full med vatten dock verkar det som att den kanske inte är i full drift förän sen  vår eller tidig sommar, så vi får se hur mycket utvärdering jag hinner med.

Hittills har jag hur som helst hunnit med att flytta till en tvåa i Örebro, skrivit drygt 20 sidor litteraturstudie och kommit igång med modellering i MATLAB Simulink (för alla er VA-blocketingar: BSM2). Mitt exjobb går alltså ut på att jag först ska göra en modelleringsstudie där jag skapar rejektvattenbehandlingen i modellen BSM2 för att sedan ta prover på the real thing i Arboga och utvärdera hur mycket totalkväveutsläppen påverkas.

Jag har fått ett prima skrivbord och en dator i ett rum som jag delar med en annan tjej. Min handledare är väldigt snäll och trevlig men jobbar inte heltid så jag får passa på att fråga allt när han är i krokarna. Passande nog ska vi ut på massa äventyr just den här veckan så förhoppningsvis får jag massa roliga historier att berätta.

Till sist, dagens händelse: Jag satt med min handledare på ett möte med en tillverkare av olika typer av givare som används för övervakning och styrning av reningsverk. Dom var väldigt intresserade av mitt exjobb och var mycket trevliga. I slutet av mötet när vi pratade om vad jag gjorde får jag frågan ”Kan vi få ditt visitkort?”. Jag ser nog lite chockad och överrumplad ut men klämmer fram ett ”jag har inget”. Det slutade med att dom fick mitt mobilnummer och skulle höra av sig för att höra mina resultat och slutsatser. Tänk att jag blivit så pass vuxen att personer vill ha mitt visitkort, kanske får bli mitt kvällspyssel att tillverka egna.

Imorgon lovar jag mig på att försöka någon bild : ) måste bara vänja mig lite vid det här bloggandet. Vi hörs imorgon kära W:are. Tjingeling